Amanda CL - Life is art

"Kan jag bli rutig då?"

Publicerad 2017-06-27 19:10:17 i Texter och noveller,

Jag fick en fråga av en läsare om jag kunde lägga ut något av det jag har skrivit, jag ville lägga ut något så jag har letat lite bland allt. Vissa saker känns för svarta och persoliga, men jag hittade en text, kanske novell, men jag skulle vilja kalla det text. Den är från 2015, men allt är ett ihopplock från många år på olika avdelningar.
 

"Tänk om jag blir rutig när jag sitter här, i år vill jag ju få ordentligt med färg”
Jag vill inte att du ska förstå att jag ler åt dig i mitt inre, i din värld är det du säger verklighet idag.

 I buren, den där buren, där man röker. Där du kan bli rutig om du solar. Där sitter vi, du med din cigarett och jag med en målarbok. Jag målar för fullt för att slippa tänka, du brukar se på medan du röker. Du säger att rökning funkar bättre för dig än att fylla små fält med färg. Idag ser jag dig inte dra ett enda bloss. Istället brinner cigaretten mellan dina fingrar upp. Jag lutar mig lite bakåt så jag slipper andas in röken Jag inte har några planer på att få lungcancer och idag verkar inte du heller ha det.

 Ibland landar småfåglar på balkongbord, om man har otur kommer kanske en fiskmås och norpar åt sig en brödbit eller två och helt plötsligt är en hel flock fiskmåsar där. Men inte där vi är, hos oss sätter sig fåglarna på gallret ovanför våra huvuden och tittar ner på oss, som för att bevisa att vi sitter i den buren de egentligen skulle ha suttit i.

 Vissa dagar känns det som att du inte förstår orden jag säger, som om allt som kommer ur min mun blir fel. Jag kan inte fråga om du förstår, jag vill inte bli ännu en inkräktare i ditt huvud. Det är för många som försöker förklara för dig vad världen egentligen vill. Egentligen vill jag vill bara prata, jag säga, berätta och förklara, att du inte behöver vara rädd för det som händer i ditt huvud. Men jag kan inte få dig att förstå när du förnekar verkligheten.

 Jag är instängd, precis som du, precis som jag sitter du bredvid mig i en fågelbur för människor. Tillsammans med de andra lever vi i en parallell värld. Vi har våra rutiner, vår vardag och vårt liv här på vårt våningsplan. Vi är här för att få den tryggheten i livet som ingen av oss är kapabla till att ge oss själva. Alla vi tillhör också den andra världen utanför men inte just nu. Våra kroppar existerar i de olika rummen men ibland vandrar tankar och känslor iväg, då blir de orkaner som tar över.

 Vi träffades i buren, där du och många andra röker. Jag har aldrig rökt, när jag kom hit berättade en äldre man för mig att det var till rökburen jag skulle gå om jag ville ha vänner. Han skrevs ut samma dag. Min första tanke var att jag aldrig skulle gå dit eftersom att jag inte kom till våningsplanet för att få vänner. Även fast man inte behöver nya vänner så behövs frisk luft ibland, särskilt när fönster inte får öppnas.

 På kvällarna faller alla samtidigt, det blir ett inferno där vi alla försöker överleva på ett eller annat sätt. Du skriker, som varje kväll, du har kommit ur din drömvärld och inser vart du är, vart vi alla är. Jag höjer volymen på mina hörlurar för att hålla ljuden ute, ditt svarta blir för kraftigt när mitt svarta kväver mig. Jag försöker att inte trycka för hårt med pennorna när jag fyller fälten i boken med färg.

 Jag ser dig från min säng, du ser inte mig, du vet nog inte ens att jag finns just nu. Den inre kamp du för är inget jag vill veta något om. De kommer in för att hjälpa dig att återfå sansen, för att få dig tillbaka till oss. Jag lägger mig under mitt täcke för att sova bort en stund.

 Nästa dag sitter vi i buren igen, jag tvinnar en hårslinga mellan mina fingrar, sedan börjar jag reda ut den igen och så håller jag på. Bilderna i min målarbok är fyllda med färg. Du röker din cigarett idag och blåser ut röken. Jag vill fånga röken på bild men de blir aldrig lika fint i verkligheten som i mitt huvud.

 
 
 
 
 
 
 

Rensningsprojekt

Publicerad 2017-06-25 17:35:02 i Foto - Konst, Livet - Teater, Texter och noveller,

På förmiddagen idag satte jag mig för att kolla igenom gamla dokument, och insåg hur mycket saker jag har skrivit. Både texter, noveller, dikter, berättelser, krönikor, artiklar och manus. Det mesta är från när jag mådde som sämst. Förut har jag tänkt att det kan vara bra att spara allt men idag kollade jag med mer kritiska ögon. Jag har inte satt mig och läst igenom men har slängt ett snabbt öga på de dokument jag hittills har tittat igenom och insåg hur mycket som är likadant och vilken fruktansvärd känsla av att bara vilja försvinna jag hade när det mesta skrevs. Finns också en del komiska skildringar av vardagen och tiden på olika avdelningar jag varit på genom åren. Att sätta mig och läsa igenom allt vill jag inte, inte nu i alla fall. Jag tror det skulle bli alldeles för jobbigt, det är därför många av framförallt dikterna har åkt i papperskorgen. De påminner om en tid i mitt liv som var väldigt tung och jag tycker inte att allt behöver sparas. Jag misstänker att de flesta dikterna förmedlar samma känsla ändå bara med olika ord och formuleringar.

Jag såg att jag hade många ofärdiga manus också, har snart lyckats rensa alla texter och noveller så nästa steg blir att lägga alla manus och manusideer i en mapp. Ska kolla igenom dem och se vad jag kan fortsätta på! Tror nämligen att det finns en del saker som skulle kunna bli något där. Jag hade helt glömt bort att jag har skrivit om en hel del av mina noveller och texter till manus för rätt många år sen och då finns det en grundidé att bygga på!

 

 
 

Bakning idag igen!?

Publicerad 2017-06-24 17:48:53 i Livet - Familjen,

Så fick jag för mig att jag skulle baka ett par bullar med bär och vanilj så nu står degen och jäser. Sen ska jag ut och röra ihop smörkrämen med vaniljsocker, sen ska ju bullarna jäsa igen och sen in i ugnen. 

Igår vad det midsommarafton, mamma och hennes man kom till min syster och hennes sambo på dagen så åt vi lite sill och annat gott. Min systers sambo hade gjort en Ahlgrens bilar pannacotta och jag fixade en jordgubbstårta. Tyvärr glömde jag att ta ett bra foto på hans pannacotta för den såg minst lika cool ut som den var god! Vi hann spela tre matcher kubb också innan regnet kom. Tyvärr förlorade mitt lag alla matcherna, men vi kämpade för att vinna! Jag följde med mamma och hennes man till deras sommarhus på kvällen sen. Jag ska sova hos dem några nätter innan jag åker över till min syster igen.

 

Just nu händer det inte så mycket, tänkte gå ut och fota lite medan degen jäser klart. Jag ska i alla fall kolla lite för att se om jag hittar några fina motiv. Det går att hitta riktigt fina motiv efter regnet.

 
 

Om

Min profilbild

Amanda CL

En 29 åring vars liv handlar om teater, foto och skrivande. Kontakta mig på: amandacarlberg@hotmail.com

Follow Life is art

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Annons

Prenumerera och dela