Att fly från sig själv

Idag har jag som sagt träffat en gammal barndomsvän, vi gick på Fotografiska, på stan och fikade. Jag drack bland annat en underbar vaniljlatte. Har aldrig druckt smaksatt latte förut, men den av god, kommer absolut lägga fem kronor extra på en latte igen.

Träffade även mamma och min lillebror, vi gick en sväng på bokrean och köpte lite böcker, samt att jag fick en bok och en tidning, Skriva, av mamma. Köpte även Elle funderar på att kanske börja prenumerera på den, så vill liksom först köpa ett nummer och se om jag verkligen kommer läsa den, kan ju vara smart. Har bara fått för mig att jag kommer gilla den tidningen nämligen, men man kan ju aldrig veta.

Jag fick Skriva för att jag hade sett på internet att de hade en novelltävling, men för att kunna läsa reglerna var man tvungen att köpa tidningen. Så därför fick jag den. Så nu ska jag försöka komma på ett bra tema på novellen. Har bara noll fantasi just nu.

Jag har även tänkt rätt mycket igår kväll och kommit fram till att jag nog aldrig har närmat mig mina problem på ett bra sätt. Jag har aldrig tagit till mig vad jag har för diganoser eller problem. Eller ens stannat upp i känslorna när jag har fått mina diagnoser. Jag har liksom bara kört på som om inget har hänt, vilket kanske inte alltid är så bra. Men ibland är det ju det bästa ändå att bara köra på, men tror nog egentligen att det aldrig är så himla bra. Men ska nog stanna upp i sina känslor och händelser i livet och känna efter. Men jag har liksom problemet att aldrig stanna kvar i det eller stanna kvar alldeles för länge. Aldrig antigen eller tyvärr.

Jag märker att det är väldigt jobbigt för mig att närma mig mina problem på ett sunt sätt, blir oftast väldigt ledsen och kan inte riktigt hantera ett på ett sunt sätt. Men blir bättre och bättre på det som tur är. Anledningen till att jag nog inte kan hantera det så bra är nog för att jag aldrig har riktigt kunnat sätta mig i hur min familj och vänner har upplevt allt som har hänt och att jag har varit för neddrogad av psykvården för att kunna se mig själv utifrån. Men nu när jag inte äter lika tunga mediciner längre så kan jag se mig själv utifrån på ett annat sätt, men då flyr jag oftast från mina känslor istället och blir jätte, jätte uppåt.

 
 
Aspergers syndrom - Tidningen Skriva - att våga - bipolär - bipolär sjukdom - bipolär typ 2 - bra dag - kompis - livet - mamma - novell - novelltävling - skriva - tävling - vaniljlatte - vän
En plats i solen

Hoppas du kommer på något bra och skriva i novellen :)

Julia

Ja en aning förskönad version av mig. :)

Sanna

Sv: Tack så jättemycket!!

Diana

Tack för din kommentar! Vad spännande och bra med filmerna om mobbning, verkligen. Det är ett ämne som behövs tas upp. Känner igen mig i det du säger om att fly från känslor och tror precis som du att det är viktigt att träna sig i att stanna kvar, tillåta känslan... :)

Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuk

Jag är likadan... kör på som inget har hänt, och nu ligger jag inlagd. Säkert mycket på grund av det.

Kram

En plats i solen

måste besöka fotografiska nästa gång jag är i sthlm