Man kan bara ändra framtiden

När jag var liten var jag ett ”för glatt barn” enligt många. Ingen i min familj tyckte det, men många som jag träffade på min fritid. Minns att min ena teaterlärare ofta tyckte att jag var jobbigt glad. Minns inte vad jag kände då men har ett vagt minne av att jag blev väldigt konfunderad. Hela min barndom har jag gått med tanken om att jag har varit ”för glad”. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur man kan klaga på att ett barn är glatt! Jag som vuxen skulle bara bli glad om barn jag träffade regelbundet var glada. Men jag kan tänka mig att han kanske tyckte att jag inte hade några sociala koder alls att det var därför han sade så. Egentligen skulle jag vilja fråga honom, men vet inte om jag skulle våga ens om jag träffade honom idag.

Jag undrar om jag verkligen var för glad som barn eller om folk bara missförstod mig och mina sociala problem? Visst jag hade väldigt få gränser mot andra, jag var nog egentligen extremt gränslös när jag tänker efter. Och jag var nog rätt utflippad i lekar och i min fantasi och så. Men allt med mina sociala problem på mina händer av lärare och andra vuxna jag träffade. Jag tror de egentligen förstod på ett sätt, men inte ville se det. Omgivningen är ofta rädda för sanningen, medan ens familj kanske inte ser den på grund utav att man lever för nära inpå varandra. Då tror jag att man sällan ser problem andra familjemedlemmar kan ha eftersom att man är så van vid deras beteende och så, det är nog mer om man helt plötsligt ändrar sitt beteende drastiskt som man ser att något är galet. Det är åtminstone vad jag tror och har egen erfarenhet av.

Jag önskar bara att vuxna hade insett att jag hade Aspergers mycket tidigare, jag fick ju min diagnos när jag 19 eller 20 (minns inte riktigt). Då kanske jag hade klarat gymnasiet, men samtidigt man kan inte ändra dåtiden, bara framtiden!

 
Aspergers syndrom - art - barn - barndom - bipolär - bipolär sjukdom - bipolär typ 2 - familjen - foto - foto konst - för glad? - föräldrar - glad - konst - konstform - konstfoto - livet - min historia - min konst - min åsikt - minnen - skolan - solfjäder - syskon

Vardagsbetraktelser

När en polisbil kommer in i bilden när det gäller trafiken så känns det som att hela attityden i trafiken liksom förändars. Det kan nästan synas på bilarna (om man nu har lite fantasi), de saktar ner, ser lugnare ut på något sätt. Alla kör helt exemplariskt (oftast). Men sen så fort polisbilen svänger av på en avfartsväg så ökar bilarnas takt och attityden blir genast mer aggressiv igen. Kanske bara är jag som tycker det är såhär, eller snarare bara jag som har lagt märke till det. Om det nu är så, så tror jag det beror på mitt sinne för detaljer och min fantasi som kan sträcka sig hur långt som helst.

 

 

art - attityd - bilar - foto - klocka - livet - polis - skriva - vardgasbetraktelser

Konsekvenser av mitt handlande

Nu har jag kommit in i någon period ikväll då jag vill vara kreativ, men kan inte komma på vad jag vill göra. Vill ju vara kreativ nu och inte imorgon eller sen. Utan nu, nu, nu! Kollar på olika pysselsidor efter roligt pyssel. Men
1, jag misstänker att jag aldrig kommer komma igång med något när pysslet väl kommer och
2, om jag börjar nu så kommer jag börja på tusentals saker på en gång och inget av det kommer någonsin bli klart. Så ja båda alternativen känns lite sådär,
det är bara att stå ut med den här känslan helt enkelt tror jag. Och samtidigt vet jag ju att börjar jag pyssla nu kommer jag antagligen inte sova inatt för att jag bara kommer få fler och fler idéer och inte kommer slutföra en enda av dem.

Minns den gången när jag ville måla om TV-hylla till rosa, kom så långt att jag gick och kollade på färg och köpte sandpapper och så innan omgivningen reagerade och min bipolär diagnos kom på tal. Har ända sedan jag blev sjuk haft så många olika idéer och planer om allt möjligt som har blivit för stora för mig att hantera. Jag har startat eget företag, köpte pyssel för tusentals kronor, startat filmprojekt, tagit snabblån och mycket mer. Men jag har aldrig kunnat avsluta något av det på ett bra sätt tyvärr. Nu börjar jag känna igen tecken på när jag vill sätta igång med projekt så jag försöker hålla i mig och skriva om det istället. Ibland hjälper det ibland inte, men oftast hjälper det.

 
bipolär - bipolär sjukdom - bipolär typ 2 - handlande - hypomani - konsekvenser - livet - pyssel - pyssla - shopping