Amanda CL - Life is art

Man kan bara ändra framtiden

Publicerad 2014-09-28 21:27:29 i Foto - Konst, Livet - Asperger syndrom, Livet - Bipolär sjukdom typ 2,

När jag var liten var jag ett ”för glatt barn” enligt många. Ingen i min familj tyckte det, men många som jag träffade på min fritid. Minns att min ena teaterlärare ofta tyckte att jag var jobbigt glad. Minns inte vad jag kände då men har ett vagt minne av att jag blev väldigt konfunderad. Hela min barndom har jag gått med tanken om att jag har varit ”för glad”. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur man kan klaga på att ett barn är glatt! Jag som vuxen skulle bara bli glad om barn jag träffade regelbundet var glada. Men jag kan tänka mig att han kanske tyckte att jag inte hade några sociala koder alls att det var därför han sade så. Egentligen skulle jag vilja fråga honom, men vet inte om jag skulle våga ens om jag träffade honom idag.

Jag undrar om jag verkligen var för glad som barn eller om folk bara missförstod mig och mina sociala problem? Visst jag hade väldigt få gränser mot andra, jag var nog egentligen extremt gränslös när jag tänker efter. Och jag var nog rätt utflippad i lekar och i min fantasi och så. Men allt med mina sociala problem på mina händer av lärare och andra vuxna jag träffade. Jag tror de egentligen förstod på ett sätt, men inte ville se det. Omgivningen är ofta rädda för sanningen, medan ens familj kanske inte ser den på grund utav att man lever för nära inpå varandra. Då tror jag att man sällan ser problem andra familjemedlemmar kan ha eftersom att man är så van vid deras beteende och så, det är nog mer om man helt plötsligt ändrar sitt beteende drastiskt som man ser att något är galet. Det är åtminstone vad jag tror och har egen erfarenhet av.

Jag önskar bara att vuxna hade insett att jag hade Aspergers mycket tidigare, jag fick ju min diagnos när jag 19 eller 20 (minns inte riktigt). Då kanske jag hade klarat gymnasiet, men samtidigt man kan inte ändra dåtiden, bara framtiden!

 

Vardagsbetraktelser

Publicerad 2014-09-28 20:27:53 i Foto - Konst, Livet,

När en polisbil kommer in i bilden när det gäller trafiken så känns det som att hela attityden i trafiken liksom förändars. Det kan nästan synas på bilarna (om man nu har lite fantasi), de saktar ner, ser lugnare ut på något sätt. Alla kör helt exemplariskt (oftast). Men sen så fort polisbilen svänger av på en avfartsväg så ökar bilarnas takt och attityden blir genast mer aggressiv igen. Kanske bara är jag som tycker det är såhär, eller snarare bara jag som har lagt märke till det. Om det nu är så, så tror jag det beror på mitt sinne för detaljer och min fantasi som kan sträcka sig hur långt som helst.

 

 

Om

Min profilbild

Amanda CL

En 29 åring vars liv handlar om teater, foto och skrivande. Kontakta mig på: amandacarlberg@hotmail.com

Follow Life is art

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Annons

Prenumerera och dela