Alienhand?

 Ett självporträtt jag gjorde på de första fotokursen jag gick på 

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg som en tjej som. Hon föddes med en ovanlig sjukdom precis som jag och har även fått skelettmissbildningar i sin ena arm och hand. Det handlade om hennes skam och hat mot sin hand.

Jag föddes ju utan tummar på grund av en ovanlig blodsjukdom. Jag har även skelettmissbildningar i mina underbara och armbågar. Jag hade egentligen tur, för man kan även föda med hjärna och hjärtmissbildningar när man har den sjukdomen jag har.
När jag var 1 och 2 år så opererade de mina tummar, de flyttade mina pekfingrar till tummarnas plats så att jag skulle få ett bra grepp med händerna. 

När jag skulle fylla 13 opererade de mina lillfingrar som det ena var bara ens stump utan senor i, jag hade däremot känsel i det och stukade det hela tiden. Mitt andra lillfinger satt knogen väldigt långt ut så jag brukade skrapa upp den hela tiden. Så jag bestämde mig för att ta bort mitt stumpen till lillfinger på ena handen samt att förlänga och flyttade det andra lillfingret närmare handen. 

Jag avskydde länge mina händer. När jag var fem år frågade jag pappa om någon någonsin skulle vilja älska eller gifta sig med mig på grund av mina händer.

Jag avskydde när mamma och pappa skulle förklara för mina syskon om blodsjukdomen och händerna. Jag ville inte höra utan ville att de bara skulle vara tysta. Mamma föreslog en gång att jag skulle gå till en psykolog för att prata om det men jag vägrade. Sedan när jag började högstadiet så hade ett stort självhat växt fram inom mig. I sjuan önskade jag att jag kunde hugga av mina händer och få proteser istället. Jag fick för mig att folk tittade på mig, att de tyckte jag var äcklig. Kan i för sig bero på att en del har sagt att mina händer är alien händer, turtles händer och att de är äckliga. I samband med att jag började högstaidet kom ”Scary movie” i den andra filmen minns jag att det var en karaktär som saknade en tumme och hade missbildade händer och att man gjorde en grej av det i filmen. De andra karaktärerna vägrade äta mat som han sververade och de tyckte han var äcklig. Det satte igång väldigt mycket tankar hos mig och späde på mitt självhat.  Mamma har berättat nu i efterhand att det var en kille i min klass på lågstadiet som var övertygad om att jag var en alien på grund av mina händer.

I åttan började jag göra dumma saker mot mig själv och gick framförallt på mina händer. Men ju äldre jag blev desto mer började jag acceptera mig själv och tillslut så hade jag inga problem alls med att jag såg annorlunda ut. När jag sedan blev inlagd på BUP när jag var 17 så fick psykologen och läkaren där för sig att mitt mående bara berodde på mina händer och att jag behövde gå i terapi för det. Händerna var ju en bidragande orsak till att jag började må väldigt dåligt men nu i efterhand vet vi att det var helt andra anledningar till det. 

Jag försökte förklara för dem att jag hade accepterat mina händer och att det inte var något problem för mig längre. Men de vägrade lyssna. Det var därför jag aldrig blev ordentligt utredd på BUP. Jag hade kanske inte mått bättre bara för att de hade utrett mig tidigare men det hade kanske förenklat en del saker.

Hela min uppväxt har lärare och andra skyllt på mina händer istället för att försöka ta reda på orsaken till mina sociala problem. Även om man hade upptäckt mina problem tidigare så hade jag kanske inte varit den jag är idag.

 
DBA - Diamond Blackfans Anemi - bup - dysmeli - dåtiden - foto - foto konst - händer - konst - konstform - konstfoto - livet - min historia - min konst - självporträtt - skelettmissbildningar - tankar

Låt det ta tid

Åkte lite tidigare för att äta lunch med min lillebror och lillasyster. Vi åt lax som jag tog med mig hemifrån och min bror gjorde en väldigt god sås till. Sen stack vi alla tre ner på stan, tyvärr blev jag trött efter någon timme. Kan bero på att det var så mycket människor på stan idag. Men egentligen vad kan man förvänta sig såhär på sommaren. 

Något jag är bra på är att leva för mycket i nuet. Ja nu tänker väl ni, ”Kan man leva för mycket i nuet?”. Det var något jag pratade med min psykolog om när jag gick där. Vi kom fram till att jag ibland är alldeles för mycket i nuet. Det är ju bra att vara i nuet men samtidigt måste jag vara lite i framtiden och dåtiden också. Jag måste se hur en situation kan påverka mig framåt i tiden samt hur dåtiden kan påverka situationen jag ska eller befinner mig i just nu. Jag kan gå in så mycket i nuet att jag inte märker något annat runtomkring och framförallt att det inte finns något som helst konsekvens eller framtidstänkande. Nu när jag har blivit medveten om att jag ibland gör så har det gjort att jag övar mig på att tänka efter att stanna upp och tänka på framtiden i situationer där jag aldrig tänkte på framtiden eller konsekvenser förut. Nu övar jag på det hela tiden. Det tar tid att lära sig och det är inte lätt, för det handlar om att skapa nya spår i min hjärna. Vilket tar tid, jag får helt enkelt ha tålamod och låta mig själv ta den tid jag behöver för att lära mig tänka om.

Jag visste inte det förut men det är så att en hjärna kan skapa nya spår, tanke och handlingsspår. Genom att öva sig på att handla på ett annat sätt vid en viss situation så går det att skapa nya tankar och handlinsgmönster. Men det tar tid. Ibland är jag otålig och vill inte ge den tiden åt det. Då brukar jag tänka på vad en läkare sa till mig strax innan jag flyttade till ett HVB-hem ”Låt det ta det tid Amanda, små, små steg framåt hela tiden”. Och hon har ju så rätt, man kan ta stora steg framåt men för mig har det aldrig fungerat jag har alltid fått extrema bakslag då.

 

 

Aspergers syndrom - bipolär - bipolär sjukdom - bipolär typ 2 - dåliga tankar - fel tankar - foto - fotograf - fotografering - framsteg - konsekvenser - konsekvenstänkande - leva i nuet - livet - natur - naturfoto - nya tankebanor - omogna vinbär - små steg framåt - tankar - tankebanor - ute i naturen - vinbär

Träffa syster

Nu har jag redigerat lite foton på blommor som jag tog igår.

 
 

 

Ska träffa en av mina systrar i eftermiddag och gå lite på stan.

familjen - foto - fotograf - fotografering - livet - natur - naturfoto - syskon - syster - ute i naturen

Detaljer

Hemma från mormor, vi åt lunch i Oxelösund. Solen sken och allt var väldigt trevligt. Efter en lång dag i solen och i en varm bil är jag helt slut idag igen. Men det är ju bra trötthet som jag får genom att jag har gjort saker. Förut var det trötthet som bara gjorde mig alldeles förlamad utan att jag ens gjort saker.

 

Har fotat en hel del idag bland annat fotograferade jag mi nya klänning och min nya väska. Det är detaljfoton. Jag tycker bäst om att ta såna fotografier så det fick bli så.

 
 
 
 
Nyköping - Oxelösund - art - detalj - detaljer - detaljfoto - familjen - foto - foto art - foto konst - fotografering - klänning - konstform - konstfoto - livet - min konst - mormor - moster - presentkort - shopping - silver - väska - zalando