Alienhand?

 Ett självporträtt jag gjorde på de första fotokursen jag gick på 

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg som en tjej som. Hon föddes med en ovanlig sjukdom precis som jag och har även fått skelettmissbildningar i sin ena arm och hand. Det handlade om hennes skam och hat mot sin hand.

Jag föddes ju utan tummar på grund av en ovanlig blodsjukdom. Jag har även skelettmissbildningar i mina underbara och armbågar. Jag hade egentligen tur, för man kan även föda med hjärna och hjärtmissbildningar när man har den sjukdomen jag har.
När jag var 1 och 2 år så opererade de mina tummar, de flyttade mina pekfingrar till tummarnas plats så att jag skulle få ett bra grepp med händerna. 

När jag skulle fylla 13 opererade de mina lillfingrar som det ena var bara ens stump utan senor i, jag hade däremot känsel i det och stukade det hela tiden. Mitt andra lillfinger satt knogen väldigt långt ut så jag brukade skrapa upp den hela tiden. Så jag bestämde mig för att ta bort mitt stumpen till lillfinger på ena handen samt att förlänga och flyttade det andra lillfingret närmare handen. 

Jag avskydde länge mina händer. När jag var fem år frågade jag pappa om någon någonsin skulle vilja älska eller gifta sig med mig på grund av mina händer.

Jag avskydde när mamma och pappa skulle förklara för mina syskon om blodsjukdomen och händerna. Jag ville inte höra utan ville att de bara skulle vara tysta. Mamma föreslog en gång att jag skulle gå till en psykolog för att prata om det men jag vägrade. Sedan när jag började högstadiet så hade ett stort självhat växt fram inom mig. I sjuan önskade jag att jag kunde hugga av mina händer och få proteser istället. Jag fick för mig att folk tittade på mig, att de tyckte jag var äcklig. Kan i för sig bero på att en del har sagt att mina händer är alien händer, turtles händer och att de är äckliga. I samband med att jag började högstaidet kom ”Scary movie” i den andra filmen minns jag att det var en karaktär som saknade en tumme och hade missbildade händer och att man gjorde en grej av det i filmen. De andra karaktärerna vägrade äta mat som han sververade och de tyckte han var äcklig. Det satte igång väldigt mycket tankar hos mig och späde på mitt självhat.  Mamma har berättat nu i efterhand att det var en kille i min klass på lågstadiet som var övertygad om att jag var en alien på grund av mina händer.

I åttan började jag göra dumma saker mot mig själv och gick framförallt på mina händer. Men ju äldre jag blev desto mer började jag acceptera mig själv och tillslut så hade jag inga problem alls med att jag såg annorlunda ut. När jag sedan blev inlagd på BUP när jag var 17 så fick psykologen och läkaren där för sig att mitt mående bara berodde på mina händer och att jag behövde gå i terapi för det. Händerna var ju en bidragande orsak till att jag började må väldigt dåligt men nu i efterhand vet vi att det var helt andra anledningar till det. 

Jag försökte förklara för dem att jag hade accepterat mina händer och att det inte var något problem för mig längre. Men de vägrade lyssna. Det var därför jag aldrig blev ordentligt utredd på BUP. Jag hade kanske inte mått bättre bara för att de hade utrett mig tidigare men det hade kanske förenklat en del saker.

Hela min uppväxt har lärare och andra skyllt på mina händer istället för att försöka ta reda på orsaken till mina sociala problem. Även om man hade upptäckt mina problem tidigare så hade jag kanske inte varit den jag är idag.

 
DBA - Diamond Blackfans Anemi - bup - dysmeli - dåtiden - foto - foto konst - händer - konst - konstform - konstfoto - livet - min historia - min konst - självporträtt - skelettmissbildningar - tankar
Julia Müller-Sandvik

sv: Tack ska du ha :)

Erica

Kramar! <3

Svar: kramar <3<3<3
Amanda CL

thaipinnen

Stark du är som vågar skriva om det här, all respekt till dig! Blev dock väldigt nyfiken på hur det ser ut, aldrig sett eller hört likande innan! Har dock en kompis som saknar en bit av sitt lillfinger, men det är pga en olycka när hon var liten.

Liborius

Åh förstår att det inte varit lätt, men tur att det "bara" har drabbat dina händer:)

Erica

Vad hemskt när något sådant leder till att man inte tycker om sig själv, och när andra reagerar och glor och allt. Kanske var bra att du inte fick veta vad den killen på lågstadiet sagt förrän långt senare.

Pia Widlund

Vilken tuff uppväxt det måste ha varit. Med tiden lär man sig att acceptera den man är, man kanske inte älskar sig själv alla dagar, men man upptäcker att det även finns andra som har problem. Ibland när något tråkigt drabbar en så känns det som om man är ensam i hela världen om problemet, sen när man vågar öppna upp sig och prata med andra människor, upptäcker man att så inte är fallet. Kanske inte någon tröst för en själv just då men man får lättare att ta sig upp. Kram på dig

N

Jättefin och häftig bild!

natalia

Tänkte tipsa om att jag har en giveaway på bloggen, ber så hemskt mycket om ursäkt om du inte gillar sånna kommentarer. Säg då till så jag inte gör misstaget att skicka mer sånna i framtiden.

Hoppas du får en toppen kväll!
Kramar!

Ps. Sorry om du fått kommentaren fler än en gång.

natalia

Du är så grymt stark tjejen <3

Lillabus

Skönt att du accepterat dina händer och trivs med dem. Tråkigt att händerna kommit ivägen för dina sociala problem även om du försökt poängterat det för vården.

natalia

Tack så mycket :D

Boel

Bra att du har accepterat dina händer, himla starkt att du skriver om det tycker jag <3

Anna

Måste vara otroligt frustrerande att inte ha fått den hjälp du behövde från början. Men skönt att du trivs så bra idag!

Diana

Vilket starkt inlägg, och vad glad jag blir av att läsa att du så småningom kunde acceptera dig själv som du är. Jag kan tänka mig att det inspirerar många i liknande sits. Du är bra! :) <3

John

Tycker du är en stark och öppen tjej som trots dina "problem" är gladlynt och väldigt trevlig!☻

Anna

Svar: Ja, dem är ganska bra faktiskt. Har inte lyssnat så värst mycket på dem, men just denna låt tycker jag om :)

Vilken jobbig känsla! Att inte riktigt veta och gå omkring med den där känslan. Men tycker du är otroligt stark som skriver så öppet om det idag och har kommit till ro med den du är.

Ebba

Vad STARK du är som vågar skriva om det här!<3

Många kramar!<3

Neapocalypse och tinkerhästen Clooney

Men oj, tänk vad mycket man inte vet... Bra att du mår bättre nu iallafall <3

JoJo

jag tycker att du är en så stark tjej amanda! är bra att du har accepterat dina händer idag, du är en fin tjej, både på utsidan och insidan - glöm aldrig det! <3

sv; ja det är den verkligen, lyssnar på den nu! :D

ja, jag håller med om att den balansen är viktig! <3

Lillabus

Några speciella planer för dagen?

Boel

Du är grym!

natalia

Hej! Om ca 4 -5 veckor ska jag åka till Polen så har redan börjat fixa lite tidinställda inlägg och undrar om du skulle vara intresserad av att skriva ett inlägg om tex något du upplevt, om din blogg, om ditt liv, ja vad du än känner för o skriva om. Som jag då sedan kan publicera på min blogg någon gång under de veckorna jag är iväg. Skulle du vara intresserad får du gärna säga till så skriver jag till vilken mejladress du ska skicka ditt inlägg till. Självklart får du gärna ta med bilder.

Mejla natalia.98@live.se vid intresse :D

Elin

BUP har en tendens att vara lite inkompetenta emellanåt. För min del hakade de också upp sig på enskilda saker som inte spelade någon större roll, även om det en gång i tiden var en stor del av mitt liv.

Hur går det med vilandet? Orkar du?
kramar

Patricia

Stora kramar till dig!

Tisa

Modigt av dig att berätta om något som tidigare skapat så mycket självhat. Kramar!

Elin

Vad starkt av dig och skriva allt detta!!! Jag är verkligen imponerad av dig :)

Och det är verkligen inget fel på dig, varken på hur du ser ut eller någon annanstans på din kropp! Du är superfin och fin som DU är!!!<3<3