Känslan av att sitta fast

Ibland tänker jag mycket på tiden då jag var väldigt sjuk, ibland fastnar vissa händelser och framförallt meningar i huvudet som går på repeat. Antagligen nåt slags av lindrigt tvång tror jag. Förut var det så nästan hela tiden, tankarna gick hela tiden, både saker som jag andra har sagt under åren och hur jag skulle kunnat ändra det om jag sagt något annorlunda. Men jag hade även väldigt mycket ”dumma tankar” som jag kallar dem, tankar och bilder som fastnat i huvudet. Det hjälpte inte att prata eller skriva om dem, de bara fortsatte det enda som egentligen hjälpte var att göra handlingen som tankarna handlade om. Jag fick olika tips om hur jag skulle hantera dem, saker som hade hjälpt andra i samma situation. 

Tänkte dela mig av ett par få tips jag fick:

 

  • Skjuta upp, sätta en ”tid”, i fem minuter gör jag det. Efter de första fem minuterna sätta upp en ny tid.
  • Sysselsätta mig med att för min del, fota, titta på TV, sitta vid datorn eller virka
  • Ignorera, försöka att inte lyssna på tankarna
  • Ta min vid behovs medicin

Mina strategier:

 

  • Sitta vid datorn och prata med vänner
  • Sova
  • Ifrågasätta mina tankar och ställa motfrågor

 

Sova och sitta vid datorn är något jag har använt mig av i flera år. Att sova varje gång jag fick tankar var inte helt optimalt i längden, det går ju inte att sova dygnet runt som krävdes i perioder.

Prata med vänner fungerade väldigt bra i perioder då tankarna inte var för påträngande. Eftersom att jag kände att jag drog in mina vänner i mina handlingar om jag ljög och sa att jag skulle duscha, gå på toaletten eller liknande för att de inte skulle bli oroliga om jag var borta ett tag så funkade den strategin väldigt bra.

Men den strategin som har fungerat allra bäst var när jag började ifrågasätta och säga emot mina tankar. När jag ”frågade” mina tankar om varför jag skulle ”lyda” dem kom det egentligen aldrig något bra svar på det. Jag brukar också säga emot mina tankar väldigt bestämt högt (när jag är ensam).

I perioder har det känts som att tankarna har pratat med mig, som en röst i mitt huvud som jag var tvungen att följa. Det kändes som att jag fysiskt skulle gå sönder om jag inte följde dem. Det var som att tankarna ”beordrade" mig och de var extremt påträngande.

Den sista strategin har verkligen hjälpt mig. Och som min kontaktperson inom psykiatrin sa, man hittar tillslut det som är bäst för en själv, allt funkar inte för alla.

Svaren från frågestunden kommer snart!

 

Aspergers syndrom - asperger - asperger problem - destruktiva tankar - hantera destruktiva tankar - hantera mig själv - mina problem - negativa tankar - tips - ångest strategier
Pia Widlund

Bra att du hittat en metod som funkar!!!!

Ida

Du är stark, kram <3

Pauline Hurtig

vilka bra tips!

Svar: tack :)
Amanda CL

ddianasliv.blogg.se

Vilka bra strategier! Du har verkligen kämpat och kommit så långt. Heja dig. :) <3

Svar: Tack detsamma! <3kram
Amanda CL