Teatern är mitt liv!

Teatern har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. Jag började med teater när jag var 5 år, en teaterskola som hette Småfolket i Nyköping. Den första rollen jag spelade där var som ekorre i Mors lilla Olle, i den andra pjäsen var jag kattunge i Teskedsgumman. Efter några år bytte jag teaterskola och började på Sagoteatern som också låg i Nyköping. Där spelade vi pjäser som våra två teaterlärare hade skrivit själva, ibland helt påhittade och bland omskrivna klassiker. En gång varje år hade vi en eller två föreställningsdagar, då spelade vi för flera skolor i Nyköping och på kvällen var det familjeföreställningar. Jag minns föreställningsdagarna som både roliga och väldigt jobbiga. Vi brukade ses vid Nyköpings Teater vid 6 på morgonen och sen var vi klara runt 11 på kvällen. Men vi hade väldigt roligt både på scen och mellan föreställningarna. Eftersom att jag hade alla mina vänner på teatern fortsatte jag i samma grupp tills jag gick ut nian och flyttade till Gotland.

 
När jag blev mer och mer deprimerad och flyttade så tappade jag intresset för teater. Jag gav mig själv ett löfte, att aldrig mer stå på scenen. Jag visste ju att jag egentligen aldrig hade varit speciellt bra på att spela teater och det var för smärtsamt att minnas mitt ”gamla” liv genom att fortsätta med teater.

När jag hade fått min Asperger diagnos och började på den adliga verksamheten jag går på idag så startade de upp en teatergrupp, Astroteatern och personalen visste att jag hade hållit på med teater tidigare. Efter ett års övertalning gick jag med på att testa vara med i gruppen och jag fattade det bästa beslutet i mitt liv. Det tog ytterligare ett och ett halvt år innan jag ställde mig på scenen igen. Det första jag gjorde var att filma en föreställning, efter det fick jag ett erbjudande om att skriva en egen pjäs tillsammans med vår ena teaterledare. Det blev en pjäs som hette Den som inte får finnas, där jag spelade en av rollerna. Efter den rätt mörka pjäsen valde gruppen att sätta ihop en komedi som vi skrev tillsammans, TablettRoulette

TablettRoulette är en komedi om slutenvården inom psykiatrin, psykiatrin var något alla vi hade haft kontakt med på ett eller annat sätt, antigen som barn eller vuxna. Hela pjäsen byggde på egenupplevda upplevelser, fast de var ju väldigt uppskruvade och tillspetsade. I TablettRoulette spelade jag en sjuksköterska som hette Klara. Från början skulle det inte vara en jätte stor roll eftersom att jag fortfarande inte kände mig bekväm med att stå på scenen. Men ju mer vi skrev på manuset desto större blev rollen. Rollen som Klara gjorde att jag både hittade tillbaka till mig själv och till skådespeleriet. Jag är så glad idag att jag spelade rollen och tyckte att det var så kul. Jag började våga ta mer plats i gruppen och i livet och blev mer och mer lik mig själv, den jag var innan depressionen.

 
Under inspelingen av dokumentären Den som får finnas, som sändes på SVT för några år sedan blev jag regiassistent och sufflös och nu är jag regissör. Jag är absolut inte färdig som regissör, men jag lär mig mer och mer för varje gång. Teatern har blivit mitt liv och jag vill väldigt gärna arbeta med teater sen när det är dags för mig att komma ut i arbetslivet. Jag har en dröm om att både skriva pjäser och regissera, så håll tummarna för mig!
Aspergers syndrom - Den som inte får finnas - Teatervänner - den som får finnas - pjäs - regi - regiassistent - regissera - regissör - skriva pjäs - skriva teater - tablettroulette - teatergrupp - teaterpjäser
Pia Widlund

Jätteintressant att läsa!

Svar: vad kul att du tycker det :D
Amanda CL

Natalia

Jag mår bara bra, lite trött idag :)

Hur mår du själv? :)

Liene Svärd

sv: Förstår hur det är när något har förstört ens liv mycket men det går alltid få tillbaka sitt liv och det vet du redan eftersom det börjar bli bättre :)
Tack så mycket. Ja man kan hjälpa så mycket för andra, speciellt när man själv gått igenom något.

Kul att du kommit så långt! Följ ditt hjärta och gör det som hjälper dig leva livet.
Kram

Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★

Åh så roligt att få höra med och sen att du hittade tillbaka till teatern också :). Jättefin berättelse :)

Erika

Så underbart att ett intresse kan växa sådär och hjälpa en :)

sv. Så kul att du uppskattar citaten :)

Jessica Högberg

Tummar och tår!
Småfolket... Där tror jag att Donald och Lena Högberg samt Rino Bretzina var med?

Frida - mamma & hälsa

Så intressant inlägg!

Pauline Hurtig

så bra, intressen kan verkligen påverka en mycket

JoJo

så kul att få läsa om detta! :)

sv; ja det blir ju tyvärr gammalt när man har så mycket, man hinner ju inte använda sig av alla :/ men kul att du har börjat bygga upp förrådet av nagellack inge ;)