Tips mot torrt hår!

Innan jag opererade magen tappade jag jätte mycket hår och nu när min kropp har återhämtat sig näringsmässigt så börjar håret växa ut igen. Tyvärr är det nya håret som babyhår, kort och torrt. Borstade jag håret så kunde jag knappt röra mig utan att det blev en stor tova av allt nytt hår. Jag har testat att många olika balsam men inget har riktigt hjälpt. Förra veckan passade jag på att köpa hårinpackning CoCo LoCo och jag är så nöjd!

 
 
Jag tipsar - Shopping - hårtips - shopping tips - tips till er

Acceptera och förstå


Jag måste börja med att ge mig själv en eloge med hur jag har hanterat den här veckan. Jag har haft sån ångest och bara velat skrika på grund av den. Jag har försökt hitta på saker för att få den att minska, samtidigt försökte jag hitta orsaker till varför den kom just då och vad jag skulle kunna göra annorlunda i framtiden för att slippa den. Tillslut skickade jag ett sms till en vän och skrev att jag kanske skulle sluta leta orsaker och bara låta ångesten vara och försöka acceptera den (lättare sagt än gjort). Dagen efter kom jag på vad som antagligen hade gett mig den extrema ångesten och jag insåg att det inte alls var konstigt att jag hade fått sån ångest. Jag trodde verkligen inte att jag skulle reagera så starkt på den situationen.

Jag måste också försöka förstå att det inte är konstigt att jag får ångest igen, på ett sätt är det konstigare att jag varit så ångestfri det senaste året med tanke på allt som har hänt. Jag tror att min hjärna har skyddat mig från det för att jag varit så fysiskt dålig. Tack vare att min hjärna och kropp inte reagerade med ångest det här året så har jag lyckats hitta strategier och inre styrka att stå emot de självdestruktiva tvångstankar jag har haft under så många år. För en sak jag märkte under den senaste veckan var att jag inte en enda gång kände att jag var tvungen att ta till såna handlingar för att orka. Tvånget kom inte, däremot var ångesten annorlunda. Egentligen inte konstigt heller, jag har aldrig låtit ångesten ”löpa linan ut” så att säga. Förut har jag alltid avbrutit ångestkurvan och sen har den börjat om, och så har det hållit på. Nu finns ångesten där från början till slut, självklart känns det annorlunda då, självklart blir jag handlingsförlamad och vet inte alls vad jag ska göra. Förut försökte jag distrahera tankar nu behövs inte det nu måste jag distrahera ångesten på ett annat sätt, när det handlar om andra upplevelser.

 
Jag märker att jag kan få ångest och framförallt extremt obehag och rädsla av en del märkliga saker. Jag kan vilja gråta av en del scener i TV-serier, antagligen för att det väcker minnen från operationen. Jag måste tillåta mig själv att återhämta mig, det var inte ens ett år sen jag opererades, sen dog min mormor, mina ben blev märkliga och andra saker har hänt. Självklart påverkar det mig mer än jag tror! Mer än jag kanske har velat inse. Jag är så glad att jag har DV och teatern, där de faktiskt tillåter mig att vara trött, vara hemma och ta det lugnt. Ibland svarar de även att de tycker att det är bra att jag är hemma några dagar och vilar. De känner mig så bra och vet att om jag pressar mig för mycket blir jag borta i flera veckor. Ibland ser de att jag är trött innan jag ens har märkt det. I höst ska jag hitta tillbaka till teatern och framförallt orken men jag ska inte pressa mig. Utmana mig men ochkså lyssna på både min kropp och när det psykiska säger stop.
 
Asperger - Bipolär - Livet - Minnen - Trötthet - bipolär sjukdom - bipolär sjukdom typ 2 - bipolär typ 2 - dv - teatern - vila

Beauty and the Beast


Den här veckan har varit jobbig, mycket ångest och trötthet. Men nu känns det som att jag är på banan igen, natten till idag sov jag hos en av mina systrar och dagen har jag tillbringat med Jenny och en vän till henne. Vi har jagat lite Pokémon, gick till hennes farmor en sväng innan vi satte oss och tittade på ”Beauty and the Beast” med Emma Watson och Dan Stevens. Det var länge sen jag såg den tecknade men vad jag älskade den här filmen! Både den tecknade och spelfilmen! Det var som att tittade på den tecknade, vissa kameravinklar var precis likadana i båda filmerna! Jag tror att vi alla tre fick minnen från när vi var små och såg den tecknade. Jag kunde (om jag hade velat) sjungit med i låtarna för jag kunde de svenska texterna, det var länge sen jag hade en sån upplevelse av att se en film, jag vet inte om jag hade känt likadant om jag inte hade växt upp med filmen. På ett sätt hade jag uppskattat om de hade haft några twistar så att det hade blivit lite mer annorlunda mot den tecknade men jag gillade den! Nu när jag är vuxen kan jag se att den har ett bra budskap och att Belle är en väldigt stark kvinnokaraktär.

Nu är jag hemma i min soffa och varvar ner för att gå och lägga mig inom kort
God natt!

 

 
Vänner - film

Meningen om en idé

Jag tänkte skriva lite om manusidén jag har börjat med. Jag har haft idén i flera år, men den har lagts åt sidan för att andra saker har hänt i mitt liv. Men när jag rensade bland alla mina texter, noveller, manus, dikter och artiklar tidigare i somras bestämde jag mig för att fortsätta på det. Det har legat i bakhuvudet väldigt länge man jag har varit för fokuserad på att manuset ska se rätt skrivet ut att själva idén har försvunnit lite.


Den handlar om ett samhälle och deras rädsla för socker. Det är en kort mening som jag tror säger mer än vad en lång förklaring skulle göra. Jag vill göra det surrealistiskt och allvarligt, samtidigt som jag vill att det ska gå att känna igen sig i det.
 
Blommor - macro - manus - manusarbete - manusidéer - skriva manus