"Kan jag bli rutig då?"

Jag fick en fråga av en läsare om jag kunde lägga ut något av det jag har skrivit, jag ville lägga ut något så jag har letat lite bland allt. Vissa saker känns för svarta och persoliga, men jag hittade en text, kanske novell, men jag skulle vilja kalla det text. Den är från 2015, men allt är ett ihopplock från många år på olika avdelningar.
 

"Tänk om jag blir rutig när jag sitter här, i år vill jag ju få ordentligt med färg”
Jag vill inte att du ska förstå att jag ler åt dig i mitt inre, i din värld är det du säger verklighet idag.

 I buren, den där buren, där man röker. Där du kan bli rutig om du solar. Där sitter vi, du med din cigarett och jag med en målarbok. Jag målar för fullt för att slippa tänka, du brukar se på medan du röker. Du säger att rökning funkar bättre för dig än att fylla små fält med färg. Idag ser jag dig inte dra ett enda bloss. Istället brinner cigaretten mellan dina fingrar upp. Jag lutar mig lite bakåt så jag slipper andas in röken Jag inte har några planer på att få lungcancer och idag verkar inte du heller ha det.

 Ibland landar småfåglar på balkongbord, om man har otur kommer kanske en fiskmås och norpar åt sig en brödbit eller två och helt plötsligt är en hel flock fiskmåsar där. Men inte där vi är, hos oss sätter sig fåglarna på gallret ovanför våra huvuden och tittar ner på oss, som för att bevisa att vi sitter i den buren de egentligen skulle ha suttit i.

 Vissa dagar känns det som att du inte förstår orden jag säger, som om allt som kommer ur min mun blir fel. Jag kan inte fråga om du förstår, jag vill inte bli ännu en inkräktare i ditt huvud. Det är för många som försöker förklara för dig vad världen egentligen vill. Egentligen vill jag vill bara prata, jag säga, berätta och förklara, att du inte behöver vara rädd för det som händer i ditt huvud. Men jag kan inte få dig att förstå när du förnekar verkligheten.

 Jag är instängd, precis som du, precis som jag sitter du bredvid mig i en fågelbur för människor. Tillsammans med de andra lever vi i en parallell värld. Vi har våra rutiner, vår vardag och vårt liv här på vårt våningsplan. Vi är här för att få den tryggheten i livet som ingen av oss är kapabla till att ge oss själva. Alla vi tillhör också den andra världen utanför men inte just nu. Våra kroppar existerar i de olika rummen men ibland vandrar tankar och känslor iväg, då blir de orkaner som tar över.

 Vi träffades i buren, där du och många andra röker. Jag har aldrig rökt, när jag kom hit berättade en äldre man för mig att det var till rökburen jag skulle gå om jag ville ha vänner. Han skrevs ut samma dag. Min första tanke var att jag aldrig skulle gå dit eftersom att jag inte kom till våningsplanet för att få vänner. Även fast man inte behöver nya vänner så behövs frisk luft ibland, särskilt när fönster inte får öppnas.

 På kvällarna faller alla samtidigt, det blir ett inferno där vi alla försöker överleva på ett eller annat sätt. Du skriker, som varje kväll, du har kommit ur din drömvärld och inser vart du är, vart vi alla är. Jag höjer volymen på mina hörlurar för att hålla ljuden ute, ditt svarta blir för kraftigt när mitt svarta kväver mig. Jag försöker att inte trycka för hårt med pennorna när jag fyller fälten i boken med färg.

 Jag ser dig från min säng, du ser inte mig, du vet nog inte ens att jag finns just nu. Den inre kamp du för är inget jag vill veta något om. De kommer in för att hjälpa dig att återfå sansen, för att få dig tillbaka till oss. Jag lägger mig under mitt täcke för att sova bort en stund.

 Nästa dag sitter vi i buren igen, jag tvinnar en hårslinga mellan mina fingrar, sedan börjar jag reda ut den igen och så håller jag på. Bilderna i min målarbok är fyllda med färg. Du röker din cigarett idag och blåser ut röken. Jag vill fånga röken på bild men de blir aldrig lika fint i verkligheten som i mitt huvud.

 
 
 
 
 
 
 
Dåtid - en tid som var - gamla minnen - min novell - min text - mina minnen - novell - text
Days by Johanna

Vad duktig du är på skriva!

Svar: Tack så mycket <3
Amanda CL

Jessica Högberg

Så fint du skriver. Man undrar vem "Du som röker är"...

Svar: Tack <3
Det är inte en enda person utan mer en blandning av många olika personer jag har träffat genom åren
Amanda CL

Days by Johanna

Nej förstår inte heller deras beslut och gå på konsert istället...

Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Du är så duktig :)

Svar: Tack :)
Amanda CL

Amanda

Så himla duktig du är<3

Svar: Tack! <3
Amanda CL

Amanda Forsman

Du är duktig på att skriva! :)

Svar: Tack så mycket :)
Amanda CL

Louise

Grym text! Känner igen mig i en del!

Svar: Tack!Det är en så annorlunda vardag på en avdelning
Amanda CL

Days by Johanna

Tack är så nöjd med headern!

Tycker jag har varit där och kikat, men skall kolla igen och se om jag hittar. Vet jag klickat bort FB och twitter.

Gabriella

Så duktig du är på att skriva!!

Days by Johanna

Fick rätt på ikonen, sambon hjälpte mig, vi fick ändra i kodmallen! Så nu är det det bara den andra biten kvar, inte lika viktig men vore skönt om jag fick fixat det med.

Tack för du försökte hjälpa mig <3

Kattis

Du skriver väldigt bra och berättande!☺

Svar: Tack så mycket :)kam
Amanda CL

Natalia

Hoppas du har det bra i Skåne :D

Days by Johanna

Haha ja hans fantasi är det verkligen inget fel på :)

Ja ikonerna som syntes är borta nu, sambon hjälpte mig :) Nu är det bara den andra lilla biten kvar.

Days by Johanna

Ja varför vill man ens gifta sig med någon som inte lever?! Man kommer inte älska personen mer eller få tillbaka hen liksom?

Svar: precis! Helt sjukt!
Amanda CL

Amanda Forsman

Hoppas du haft en superbra torsdag :)