Nu ska jag nå mina drömmar!

Jag har kämpat de senaste åren, just nu känner jag att vakren vill eller behöver räkna efter hur många år. Jag har kämpat för att dö, jag har kämpat för att försvinna, för att få andra att förstå att jag inte är värd något, för att radera hela mig. Samtidigt har andra kämpat för att jag ska överleva och få ett liv, ett värdigt liv och för att jag ska börja tycka om, kanske till och med älska mig själv igen. Jag kämpar idag också men inte för att dö, idag kämpar jag för att nå mina drömmar.

 Jag vet inte riktigt vad som fick mig att börja kämpa för livet, mot alla tankar och handlingar. Egentligen hade jag tröttnat på allt för länge sen men jag hade aldrig vågat testa annat än det jag gjorde. Idag vet jag att det var en ond cirkel egentligen visste jag det redan då men att erkänna det var svårt. Om jag hade erkänt det då var jag rädd för att jag skulle sluta. Låter helt galet när jag tänker på det! Men det var mitt sätt att hantera känslor, tankar, situationer, mitt sätt att leva på. Varken ett bra eller hållbart sätt men jag kände mig ändå ”trygg” i det.

 

 Jag kom till ett HVB hem som hjälpte mig att hitta vardagliga rutiner, blev av med mediciner, fick vänner IRL igen och jag blev sedd! Jag blev sedd som en människa av andra än min familj. Jag var inte van vid att vården såg mig som en vanlig människa. På HVB hemmet uppmuntrade de mig att hålla på med mina intressen, fota, virka, pyssla, naglar och gå ut på stan. Att bara leva ett så normalt liv det gick. Jag fick börja vänja mig vid hur det var att leva med sunda rutiner, våga börja sökandet efter mig igen. Det har tagit många år till men jag fick en grund att stå på och fick beviska för mig själv att jag faktiskt gillade det.

 Det har tagit många år för mig att våga sluta med ett handlingssätt jag var så van vid! Jag menar verkligen våga, för jag använde alla självdestruktiva handlingar för att överleva, först var det för att jag bara ville dö, jag ville inget hellre än att få slippa allt. Men sen blev det ett tvång för mig, jag hade tankar och bilder i huvudet, jag försökte prata om dem men det hjälpte inte kände jag. Tvångstankarna och bilderna försvann inte för att jag pratade om dem, tillslut drömde jag om det, allt precis allt var den tanken som fanns i mitt huvud! Tankarna försvann när jag gjorde dem, då blev det ”lugnt” i mitt huvud. Självklart kom ju tankarna tillbaka och så fortsatte det. Även fast jag inte ville dö längre höll tankarna som ledde till mina handlingar på att ta död på mig. Inte ens den vetskapen räckte för att jag skulle klara av att stå emot tankarna. Jag som hade velat dö, som hade gjort allt för att dö gjorde nu saker tvångsmässigt som kunde ta död på mig även fast jag ville inte dö längre.

 Det är så mycket svårare än vad man tror att sluta med ett tvångsmässigt beteende som dessutom har känts som en trygghet. Jag har suttit hos min öppenvårdskontakt så många gånger och pratat om att jag inte förstod vad andra tänkte på, jag mindes inte vad jag hade tänkt på innan jag blev deprimerad och sjuk. 

 När jag fick mina diagnoser (Asperger syndrom och bipolär sjukdom typ 2) så kunde jag börja förlåta mig själv för allt jag har gjorde mot mig själv. Bipolär diagnosen fick jag 5 år efter Asperger diagnosen har jag för mig. Jag började förstår hur jag påverkas av båda diagnoserna, sen när jag och min kontakt började prata om att mitt självdestruktiva beteende påminde om tvång blev det lättare. Jag slutade skuldbelägga mig själv så mycket och började sakta men säkert acceptera varför jag gjorde som jag gjorde mot mig själv. Jag har kämpat mycket med om acceptans gör det okej för mig att göra som jag har gjort mig själv men jag har också märkt och förstått vad allt jag gjort mig själv har förstört i mitt liv och mina drömmar! Jag kan inte både skada mig och samtidigt vilja bli teaterregissör. Självklart går det men det är inte optimalt. När jag övertalade mig själv att mina tankar inte kan skada mig men att handlingarna tankarna leder till skadar mig föll en bit på plats. Jag skulle kunna skriva mycket om det här men just nu räcker det här. Jag har mycket osorterade tankar om det här i huvudet just nu och har svårt att strukturera upp dem.

 Det jag vill komma fram till är att det är inte lätt att sluta med ett destruktivt beteende, det är inte lätt att ändra något beteende alls. Det kräver så mycket jobb från en och att sluta med ett destruktivt beteende är extremt modigt!

 

Jag är så tacksam över att jag kan hantera alla tankar, impulser och handlingar och framförallt att jag fortfarande lever!

Nu ska jag nå mina drömmar!

 

Asperger - Bipolär - Dåtid - Leva! - Livet - asperger syndrom - att våga - bipolär - bipolär sjukdom - bipolär sjukdom typ 2 - bipolär typ 2 - destruktiva tankar - hantera destruktiva tankar - tänka om - våga leva igen
Gabriella

<33

Svar: <3<3
Amanda CL

elin

intressant läsning<3

Svar: tack så mycket <3
Amanda CL

ddianasliv.blogg.se

Ett otroligt fint och viktigt inlägg. Så väldigt fint att läsa. Du är så stark! <3

Svar: Åh tack <3<3kram
Amanda CL

Jessica Högberg

Vilket fint inlägg. Öppet ärligt och mycket viktigt att lyfta fram.

Svar: tack! <3
Amanda CL

Bella

Fina du, massor utav kramar! Och åh vad härligt att du fick ett sådant bra bemötande på HVB-hemmet. Har varit på ett sådant själv och tyvärr handlade det enbart om pengar, bemötanden var katastrofalt.. vilket var du på? Om du vill berätta såklart.

Jennifer Queen

Det krävs jätte mycket jobb att ändra ett beteende. Det vet jag med min ångest. Tog många år innan jag lärde mig att inte gräva ner mig när ångesten blir som värst.
Styrke kram <3

Carolina Thoor

Bra, man ska aldrig ge upp. Absolut inte i första taget <3

Sv; tackar! Jo, det var en jättetrevlig och jättemysig onsdag tillsammans med min mormor! :D

Louise

Va glad jag blir att läsa att det finns hopp när jag just nu själv är inne i en period då jag känner tvärt emot! Kämpa på !

Svar: det finns hopp! <3kramar
Amanda CL

Pauline Hurtig

så intressant att läsa! stark du är

Svar: tack så mycket! <3
Amanda CL

Ida Jansson

Önskar dig allt gott och att du ska gå leva dina drömmar nu 💜

Svar: tack så mycket! <3
Amanda CL

Liene Svärd

Ärligt inlägg fina du. Älska dig själv, du är värd det :) kram

Svar: Tack <3kramar
Amanda CL

Sabina, mamma vid 15

SV; Tuuusen tack! <3

Svar: :)
Amanda CL

Amanda Forsman

Du är grym!

Svar: åh tack!!! <3
Amanda CL