Insikt

Jag har aldrig velat vara mina diagnoser men ändå var jag det ett tag. Framförallt inom slutenpsykiatrin upplevde jag att jag aldrig var enbart Amanda och anledningen till att jag var där berodde ju på symtom på de svårigheter som mina diagnoser innebar. Jag förlorade mig själv och min verkliga identitet när jag hamnade inom slutenvården. Jag kan inte skylla allt på vården utan jag tillät inte mig själv att varken visa eller våga minnas den friska Amanda! Jag tror många kan känna igen sig i det, jag blev uppmärksammad för alla konstiga saker jag gjorde mot mig själv. Jag minns att en överläkare verkligen försökte hjälpa mig att hitta olika sätt att hitta tillbaka till mig själv igen. Jag var för rädd då, jag var väldigt medicinerad och rädd för mig själv så det kändes bäst att släppa allt friskt som fanns kvar då. 




Genom hela livet har jag sett till att det jag gjort skulle bli bra! Jag gav mig in i projekt med hela min själ. Det ledde mig någonstans också, vunna filmpriser, fotoutställningar, och andra saker. Sen tog depressionen och allt över, från att ha haft film som specialintresse blev det fel. Jag bytte verkligen spår. Depression kan verkligen leda in en människa i något som inte denne själv kan förstå ens. 




För flera år sen sa jag till min kontaktperson inom öppenvården att jag inte kunde minnas vad jag tänkte på innan allt i min hjärna handlade om döden. Jag minns att jag frågade henne vad man tänker på annars. För mig var alla tankar om att dö och göra andra saker mot mig själv så starka att det kändes som att jag var helt nollställd utan de tankarna. Jag upplevde att jag inte kände något om jag inte mådde jätte dåligt eller var på gränsen till hypomani och det skrämde mig. För någon månad sen påminde den här personen mig om det, hon sa att det inte är konstigt att jag har svårt att veta vad jag vill nu när jag har lärt mig hantera alla impulser på bättre sätt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag måste hitta mig själv igen och det är en kamp i sig och kan kännas både konstigt och skrämmande. Just nu kämpar jag med att hitta mig själv igen på heltid och framförallt komma på vad jag verkligen vill göra med livet!

Dåtid - Framtid - Minnen - Mitt liv - Sorg - Återupptäcka livet
LIL BABUSTYLE - Chronic pain warrior

Så starkt av dig att skriva det här! så djup text.

Liene Svärd

Tack :) jag hoppas det verkligen, än så länge är det okej.

Lycka till med att hitta vad du vill göra med livet. Det är viktigt lyssna efter och känna vad man gillar att göra, även om det är svårt eller allt är inte perfekt men det finns alltid nog något som sticker ut och som man brinner för extra mycket. Just nu har jag fotografi som favoritintresse, det är då jag mår bra och känner att jag är kreativ och att det är meningsfullt också.

Pia Widlund

Jag hoppas det går bra för dig! Skickar kramar! Stark text som du delar med dig av!

Svar: tack <3 kramar
Amanda CL

natalia

Tusen tack för gratulationerna <3

Du är så stark som skriver om det!!

Alice

Jag känner igen mig otroligt mycket. Att släppa allt som är ens friska jag för det gör för ont att hoppas och försöka och antingen misslyckas eller inte alls nå dit man hade som mål att nå. Vi har rest på liknande vägar du och jag. Nu har vi nya utmaningar förutom de gamla spökena. Att lära sig att leva igen är inte lätt. Dock betydligt trevligare än motsatsen ;-) Kram!

Svar: Det är verkligen svårt men så värt det! Allt kämpande är verkligen värt det!
Kramar
Amanda CL

JoJo

kramar till dig!!

sv; ja usch, det tycker jag också är läskigt. jag är så rädd att dom ska snubbla på skosnörena när dom har dom så :P jag har mina skor på hyllor och såna saker här hemma :)

kram​​

Emelie

Vad du är stark som delar med dig av din berättelse <3 Stor kram till dig!

Svar: tack så mycket <3kram
Amanda CL

Netti Starby

Usch vad du har gott igenom och det är starkt av dig som delar med dig. Många Kramisar från mig <3