Nyfriserad

Idag tog jag tag i att ta fram min kamera och fota den senaste tidens inköp, nu ska jag bara redigera fotona också. Ska försöka redigera dem så snart som möjligt så jag kan visa er!

 
Jag var hos frisören för ungefär en vecka sen, vi försökte få mina längre pastellila men det blev svårt visade det sig. Jag har ju blekt mina längder rätt mycket de senaste åren och då brukar färg fästa sämre. Jag blev ändå väldigt nöjd med resultatet även fast det inte blev lila direkt.
Livet - Ny hårfärg - frisör

En lugn solig dag

Idag har jag boostat ännu D -vitamin. Hade några ärenden på stan och passade på att äta lunch i solen så jag skulle få lite färg. Just nu strular tillverkningen av den medicin jag ska äta för att kroppen ska få mer D vitamin och fortsätta återhämta mig så jag tänkte att det kändes bra att sitta i solen så länge jag hade ro. Passade även på att boka tid hos frisören till imorgon. Nu sitter jag helt mörbultad i min soffa, det känns som att jag gick flera mil igår och kroppen är stel och jobbig. Men det är så skönt att vara ute på stan och gå runt och kolla. Jag sätter på en ljudbok och strosar omkring och kollar i butiker eller sätter mig på en bänk för att fånga pokémon.

 
D vitamin - D vitaminbrist - Foto - Livet - Mina foton - sol - tulpan - tulpaner - tulpankonst

En ring

Under flera år av mitt liv var mina händer mitt största komplex, jag hatade dem. När jag var liten var jag övertygad om att mina fingrar skulle växa ut ju äldre jag blev. Sen när jag förstod att de faktiskt inte skulle växa ut bestämde jag mig för att jag aldrig skulle kunna gifta mig. Det berodde på två orsaker:

  1. Ingen skulle kunna bli kär i någon med annorlunda händer
  2. Jag skulle aldrig kunna ha varken förlovnings eller vigselring eftersom att det skulle få mina händer att se ännu konstigare ut

För mig var det verklighet, för mig var det sanning! Oavsett hur mycket mina föräldrar försökte motbevisa det. Under en period funderade jag till och med på om det gick att få protesfingrar. Jag led verkligen av allt mitt hat mot mina egna händer. Jag hade ofta tröjärmarna neddragna över mina händer för att ingen skulle se dem. Såklart att mitt hat mot mig själv växte när en skräckkomedi (som jag inte minns namnet på just nu) där de drev med en karaktär som hade avvikande händer. De andra personerna i filmen blev äcklade av hans händer, för mig var det jätte jobbigt att se. Vad jag minns av den filmen är att den här karaktären inte ens fick stå upp för hur han blev behandlad av de andra utan han var bara en äcklig och skrämmande karaktär.

Idag förstår jag ju att ingen egentligen tänker på mina händer om jag inte börjar prata om det. Jag tror att en del med detaljseende säkert har lagt märke till det tidigt men de flesta verkar inte ens märka det. Som barn trodde jag att mina händer var det första andra personer la märke till.

Idag vet jag att jag som person är mer unik på otroligt många olika sätt och att mina händer fulländar det hela! Jag tycker om att skämta som ni kanske märker. Det jag egentligen ville få fram i den här texten är att jag ville visa den coola ringen jag köpte förra veckan och sen flöt bara orden på. Bara för 5 år sen hade jag inte ens kollat på ringar i en affär och idag har jag till och med på mig ringar ibland!

 
Dåtid - Livet - Minnen - Shopping - dåtiden - kläder - komplex - min framtid - min revansch

Vad gör jag inte för konsten!

 
Som ni säkert märker så bloggar jag inte lika ofta längre, jag återhämtar mig fortfarande från de senaste två åren av olika sjukdomar och varken min fysiska eller psykiska ork är på topp. Förr i tiden körde jag alltid på även fast jag var helt slut och sen slutade det ofta med mycket ångest som i sin tur ledde till att jag skadade mig själv på olika sätt för att jag var så trött och alla mina ”försvar” mot mina tankar var borta. Jag tror att både innan magoperationen när jag var väldigt dålig och sen när det andra med känseln och allt började så började jag inse att jag måste lyssna på min kropp för att verkligen orka med allt. Jag märker också att min hjärna vill ta ”pauser” ibland. Jag har inte lika bra koll på saker längre och mitt minne är inte vad det har varit. Jag försöker lyssna på min kropp och huvud mer nu. Jag har väldigt svårt att få ner det jag vill i ett dokument, meningarna kommer inte lika lätt. Men jag tror att bara jag lyssnar på min ork så kommer nog även det bli bättre snart. Egentligen behöver jag kanske inte förklara men jag vill det, är nog mycket för mig själv också. Jag är en person som ofta behöver tillåtelse från andra och mig själv för att faktiskt göra det som är bäst för mig ibland. Därför tänkte jag att det är bra att jag skriver ner det för att jag ska kunna läsa det själv också. Så ja nu vet ni lite kortfattat varför jag varken bloggar så ofta eller svarar på kommentarer snabbt, min hjärna är för trött.
 
 
På eftermiddagarna blir det så vackert ljus i mitt fönster och när den lyser genom mina gardiner blir det väldigt vackert. Så därför har jag tagit lite foton på en utblommad tulpanbukett i mitt fönster. Kollade igenom och redigerade några av fotona nyss, så nu kan jag slänge buketten. Känner mig alltid lika knäpp när jag sparar utblomade buketter för att fota dem men vad gör jag inte för konsten!