Löjtanshjärta

Idag åkte vi iväg och badade på DV. Det var väldigt skönt i vattnet och framförallt så blev värmen mer uthärdlig efter att jag hade badat. Nu är jag hemma och har tagit fram lite frusna hallon som jag tänkte blanda med glass och göra någon slags milkshake av. Hoppas bara att jag kommer orka ta tag i det när de är tillräckligt tinade.

 
När vi var på stranden idag hade jag bikini på mig, av någon konstig anledning var jag mer nervös över att ha bikini på mig här än när jag badade nere i Skåne. Kanske beror på att jag faktiskt skulle visa alla ärr för de på DV och för att jag är i min hemstad. Nu är ju Stockholm väldigt stort och de jag känner som inte var med idag har sett mina ärr tidigare me det kändes ändå jobbigt. Men det gick jätte bra! 

Jag märker att jag är rädd för att få kommentarer om mina ärr när jag är ute på stan eller framförallt att folk ska peka och glo. Igår åkte jag och min bror pendeltåg, eftersom att det var så varmt så hade jag både kortärmat och bara ben. När vi satte oss på pendel kom det ombord e grupp med barn och två fritidspedagoger. En av flickorna satt i sätet bredvid mig och jag märkte att hon tittade mycket på mina händer och armar (trodde jag). Sen ser jag att hennes öga liksom blir stora och hon säger:
”Wow, vilket fint skal” Hon hade alltså varken tittat på mina händer eller armar utan hon hade blivit fascinerad av mitt mobilskal. Hon fortsatte titta på det rätt länge. 

Jag har ju gått i kortärmat den här sommaren och även lite de två senaste somrarna. Jag har inte fått en enda kommentar under den tiden. Inte om ärren i alla fall och ändå fortsätter jag vara nervös när jag är ute. Jag vet inte ens om folk ser dem, eller förstår att det är just ärr. Jag kan inte bedöma hur tydliga ärren är men jag tror att det mest ser ut som rynkig hy på de flesta ställen. Några på DV har frågat men det är de personer som jag vet har ett väldigt bra detaljseende. En av de största anledningarna till att jag inte har gått så mycket i riktigt kortärmat när jag bara har haft ärr är att jag inte har vetat hur jag skulle kunna hantera om andra ställer frågor eller blir väldigt nyfikna. Men nu kan jag hantera det för oftast är folk bara nyfikna och är inte intresserade av att börja prata om det utan de bara frågar utan någon ”baktanke


 

 

Asperger - Aspergers syndrom - Bipolär - Blommor - Foto - Livet - bipolär sjukdom - foto natur - macro - självskadebeteende - Återupptäcka livet - återhämtning