Amanda CL

Den senaste tiden

Det var väldigt länge sen jag skrev nu och jag ska försöka ta upp det igen nu. Det har varit tufft med min kropp och det har gjort att jag även mått dåligt psykiskt. Men nu har ett nytt kapitel startat i mitt liv. Det känns som att jag kan lämna det som hänt bakom mig. Jag har fortfarande en kropp som inte alltid samarbetar men det går framåt och snart kommer jag kunna släppa rollatorn helt, fast jag tror jag kommer ge det nåt år innan jag går i mina höga Buffalos igen. 

I augusti förra året drabbades (om det är rätt ord) av en vårdskada. Under en läkarundersökning på akuten ramlade jag rakt ner på min ena fot och fick en fraktur i fotleden. Tyvärr tog det nästan ett dygn innan jag fick röntga foten och under den perioden ramlade jag en gång till på avdelningen de la in mig på och lyckade få en till fraktur i den andra foten. Allt det här hände på grund utav nonchalans bland de jag träffade på akuten och avdelningen och att de inte förde information vidare på rätt sätt. Den andra frakturen hade aldrig hänt om jag dels inte fått den första och om jag inte blivit pressad och icke lyssnad på. Så helt plötsligt satt jag med ett gips på den ena foten och en skena på den andra. Det här gjorde att jag blev helt beroende av hjälp med nästan allt. Jag fick även en krisreaktion som i sin tur orsakade ett bipolärt skov. Jag orkade inte vara positiv och tänka framåt det var för jobbigt just då. Allt handlade om att överleva minut för minut. Som tur är hade jag min underbara dagliga verksamhet och alla där som verkligen hjälpte mig att tänka på annat och gjorde vardagarna enklare. Jag och mina närmaste vänner har en väldigt rå humor med varandra och det behövdes. Min underbara KP på mitt boende såg till att jag kom ut på stan så att vi kunde kolla på kläder. Det känns som att det mesta av hösten är ett enda mörker.

 

För två veckor sen träffade jag och mina föräldrar sjukhuset och gick igenom Lex Maria anmälan vi fick dom att göra. Det kändes så skönt att få det bekräftat att det är en vårdskada och att de tar på sig ansvaret för den. Tyvärr var hela vistelsen på avdelningen en mardröm, deras bemötande och behandling av mig som människa var fruktansvärt. Frakturerna har läkt men hur de skadade mig psykiskt är smärtsamt. Ursäkten har iallafall gjort att jag kan lägga det här bakom mig. Jag är klar med det här nu och ska fortsätta mitt liv. Efter medicinhöjning av medicinen mot bipolär sjukdom är jag stabil och symtomfri från den igen och det är skönt.
Ja det var lite om de senaste två åren.

#1 - Allt oviktigt

Men fy så hemskt. Hoppas att livet kommer att vara snällt mot dig nu. Blir imponerad av att du klarar att lägga det bakom dig

#2 - Netti Starby

Nej fy vad jobbigt du har haft det och jättebra att ni gjorde en anmälan. Många styrkekramar från mig <3

Svar: ja, har varit tufft :/tack <3
Amanda CL

#3 - Pia Widlund

Fy va jobbigt, och onödigt. Bra att ni anmälde, det gäller att stå på sig. Hoppas du kommer igen med livet, teatern och ditt bloggande. Många kramar!

Svar: ja det va verkligen onödigt :/
Amanda CL

#4 - Annie

Men usch så tråkigt att höra, att du råkade ut för det ....<3
Så tufft.
Kul att höra från dig här igen :)

Kramar!

Svar: ja, det har varit svårt men är oftast på rätt köl igen nu
Ja :D ska se till att vara tillbaka här nu :D
kram
Amanda CL

#5 - Pauline Hurtig

men ursh stackare!

Svar: har varit fruktansvärt faktiskt :/
Amanda CL