Löjtanshjärta

Idag åkte vi iväg och badade på DV. Det var väldigt skönt i vattnet och framförallt så blev värmen mer uthärdlig efter att jag hade badat. Nu är jag hemma och har tagit fram lite frusna hallon som jag tänkte blanda med glass och göra någon slags milkshake av. Hoppas bara att jag kommer orka ta tag i det när de är tillräckligt tinade.

 
När vi var på stranden idag hade jag bikini på mig, av någon konstig anledning var jag mer nervös över att ha bikini på mig här än när jag badade nere i Skåne. Kanske beror på att jag faktiskt skulle visa alla ärr för de på DV och för att jag är i min hemstad. Nu är ju Stockholm väldigt stort och de jag känner som inte var med idag har sett mina ärr tidigare me det kändes ändå jobbigt. Men det gick jätte bra! 

Jag märker att jag är rädd för att få kommentarer om mina ärr när jag är ute på stan eller framförallt att folk ska peka och glo. Igår åkte jag och min bror pendeltåg, eftersom att det var så varmt så hade jag både kortärmat och bara ben. När vi satte oss på pendel kom det ombord e grupp med barn och två fritidspedagoger. En av flickorna satt i sätet bredvid mig och jag märkte att hon tittade mycket på mina händer och armar (trodde jag). Sen ser jag att hennes öga liksom blir stora och hon säger:
”Wow, vilket fint skal” Hon hade alltså varken tittat på mina händer eller armar utan hon hade blivit fascinerad av mitt mobilskal. Hon fortsatte titta på det rätt länge. 

Jag har ju gått i kortärmat den här sommaren och även lite de två senaste somrarna. Jag har inte fått en enda kommentar under den tiden. Inte om ärren i alla fall och ändå fortsätter jag vara nervös när jag är ute. Jag vet inte ens om folk ser dem, eller förstår att det är just ärr. Jag kan inte bedöma hur tydliga ärren är men jag tror att det mest ser ut som rynkig hy på de flesta ställen. Några på DV har frågat men det är de personer som jag vet har ett väldigt bra detaljseende. En av de största anledningarna till att jag inte har gått så mycket i riktigt kortärmat när jag bara har haft ärr är att jag inte har vetat hur jag skulle kunna hantera om andra ställer frågor eller blir väldigt nyfikna. Men nu kan jag hantera det för oftast är folk bara nyfikna och är inte intresserade av att börja prata om det utan de bara frågar utan någon ”baktanke


 

 

Asperger - Aspergers syndrom - Bipolär - Blommor - Foto - Livet - bipolär sjukdom - foto natur - macro - självskadebeteende - Återupptäcka livet - återhämtning

Closeup

I fredags stod jag i en hiss och fick syn på mig själv i hissens spegel och insåg hur snygg jag tyckte att jag var! Inte mina kläder utan jag som person i min egen kropp. Jag har hållit fast vid den känslan att jag verkligen beundrade mig själv och att det kändes så bra att ge mig själv den credden. Jag gick en sväng på stan idag, letade egentligen inte efter något speciellt men tycker det är skönt att kunna gå på stan och bara titta. Jag åt lunch på Taco Bar, spelade Pokemon och lyssnade på ljudbok. Eftersom att vädret är ostabilt och jag varken ville frysa eller svettas i affärerna så tog jag modet att ta på mig en klänning med ärmar som slutar strax ovanför armbågarna. Egentligen har jag antingen tänkt ha kofta till eller ha på mig den när jag är i sammanhang där jag vet vilka som ser och som inte kommer ställa frågor, där jag inte blir dömd. Men idag vågade jag sitta ensam på Taco Bar inne i city och äta lunch utan att ha jackan på mig och nej jag tror faktiskt inte att någon verkade bry sig om hur mina armar såg ut. Det kändes skönt men lite märkligt också men jag tror att de flesta inte riktigt kopplar till att det kan bero på ett tidigre självskadebeteende.

 
 Ikväll kör Astroteatern andra föreställningen av ”Less på L(e)ss” jag skulle egentligen gått på premiären förra veckan men jag var så trött så jag hade nog somnat på bussen om jag hade åkt dit. Jag har hört från skådespelarna att de tyckte att det gick jätte bra och att de kände sig trygga på scenen! Har också hört att de var bra! Är 3 föreställning (inräknat idag) kvar och jag ska försöka komma på den sista, för jag vill verkligen se dem! När de är klara med den här spelperioden ska jag börja sortera, rensa och skriva register över all kostym och rekvisita så att det ska bli enklare till kommande pjäsen.
 
Astroteatern - Astroteaterns nya pjäs - Dåtid - Framtid - Livet - less på l(e)ss - min dåtid - självförtroende

Glad påsk!

Jag vill börja med att säga Glad påsk till er alla!

 
 
Jag tar det lugnt i påsk, idag va min bror här och vi åt lunch och spelade spel. Resten av min familj är utspridda i landet. Jag valde att stanna kvar i Stockholm  för att få tid att komma iordning ordentligt hemma hos mig. Har fått in alla saker i mitt vitrinskåp, alla glas fick inte plats så ska försöka hitta någon liten vägghylla till böckerna så de sista glasen också får plats. När jag hade blivit klar med min garderob igår började jag gå igenom en papperskasse där ja hade nästan alla mina gardiner så nu håller jag på att tvättar de jag ska ha kvar. En del av gardinerna har jag inte använt på flera år så de behöver verkligen tvättas. Måste även rensa skor, väskor och ett annat skåp där allt som inte har någon speciell plats ligger. Jag har varit hemma hela veckan för att jag har varit hängig och inte riktigt orkat göra saker längre stunder och då kändes det bättre att vara hemma och se till att få ordning här hemma istället för att åka till DV och inte orka göra nåt där men inte orka göra nåt hemma heller.

När jag har haft de här problemen med att gå, hålla balansen, den nedsatta känseln, händerna, motoriken i händerna och sjukdomskänslan i kroppen så har jag mer eller mindre blivit ”tvingad” att bara ta det lugnt hemma och bara vara. Det är något jag alltid har haft väldigt svårt för, att bara vara och ta det lugnt och inte springa iväg och göra en massa saker eller bara sova. Jag har verkligen lärt mig att sitta i mitt hem och ta hand om mitt hem,. Nu vill jag ha fint hemma för min skull! Jag vill fixa med blommor, jag vill få tvätten tvättad regelbundet, diska regelbundet och bara göra det fint. Jag har haft den viljan förut också men dels har jag jätte svårt att komma igång och veta vart jag ska börja men också för att orken inte har funnits. Jag har inte kunnat sortera ordentligt i huvudet och det har gjort mig väldigt trött och jag har behövt sova för att ens orka prata. Men nu är jag stabil psykiskt men även fysiskt och då orkar jag fixa hemma och jag vill få det riktigt fint. Jag tror att det lite handlar om att jag även till ta tillbaka mitt liv! Nu klarar jag av att fysiskt fixa och städa själv och då vill jag göra det. Samma sak med att jag har börjat sminka mig oftare, (läppglans och mascara) för att jag kan

Jag kan använda mina händer själv och då vill jag!
Jag kan gå ute själv och då vill jag!

Ja på något sätt har kanske den här pärsen med att jag blev så utelämnad åt andra människor i allt jag gjorde och ”tvingades” vara hemma på grund av min fysiska hälsa gjort att jag lärt mig att vara i mitt hem och bara vara. Att jag även har klarat det här året utan att skada mig själv är helt otroligt! Jag är helt ärligt imponerad av mig själv för att jag har klarat det här! Min kropp är påväg tillbaka med stormsteg men jag har börjat förstå att jag ändå måste lyssna på min kropp för att orka återhämta mig också. Ska se till boosta D vitamin nu så jag troligtvis slipper den medicinen jag äter nu!

 Jag hade nog önskat att jag hade lärt mig att bara vara på ett annat sätt än fysisk sjukdom!
D vitaminbrist - Familjen - Konst - Livet - Mitt liv - fotokonst - min bror - min fotokonst - mitt hem - städa - städning - Återupptäcka livet - återhämtning

Jag är tacksam över mig själv!

Ibland får jag extrema ”aha upplevelser”, jag skulle byta en glödlampa nyss och insåg att det smartaste var att klippa upp förpackningen. När jag flyttade till mitt första egna hem blev det en snabb lösning som i slutändan blev väldigt bra. Jag var inlagd inom slutenvården på psykiatrin, jag var extremt självdestruktiv och gjorde allt för att ge mig själv extrema skador. Jag hade blivit utredd och fått min asperger diagnos, det var vårdmöte efter vårdmöte. Det var uteslutet att jag skulle klara av att bo i en lägenhet utan tillgång till personal dygnet runt och att bo kvar hemma var inget alternativ, jag var i rätt ålder för att flytta hemifrån. Allt blev enklare den dagen jag fick en diagnos på papper, det var då vi kunde ansöka om LSS boende. Jag och mina föräldrar åkte och tittade på olika gruppboenden och det verkade bli svårt för att det inte fanns många boenden som ”vågade” ta emot mig just på grund av de handlingar jag gjorde mot mig själv. Men sen hittade vi ett ställe, det var en jättefin tvåa, det fanns personal dynget runt och jag fick platsen, vi skrev på kontrakt och hade börjat köpa möbler. Fem dagar innan flytten ringde chefen på det boendet till min mamma och sa upp mitt kontrakt 

Det kommer bli ett misslyckande både för oss och Amanda om hon flyttar hit”. Mitt i allt kaos efter det hittade min LSS handläggare boendet jag bor på idag. Jag minns att jag satt på första mötet med dem och sa att allt som kunde bli ”farligt” för mig skulle vara inlåst, jag minns att jag gjorde allt för att gå dem till mötes så jag fick flytta hit. I flera år hade jag varken porslin eller glas, jag bad dem låsa in väldigt mycket. Idag har jag allt framme som i vilket ”vanligt” hem som helst. Däremot har jag själv valt att inte köpa vissa engångsartiklar för att jag inte vill ”falla dit” igen. Nu har jag till och med hand om mina mediciner själv, fast i små doser. Jag hade hand om mina egna mediciner helt själv senast när jag var 16 år. Även fast jag inte skadar mig längre och inte har gjort det på över 2 år så vill jag försvåra för tankarna att bli verklighet. Jag har sällan de extremt påträngande tankars och tvången om det längre men jag vill inte riskera något. Men åter till det jag egentligen skulle skriva om, jag kände en enorm frihet tidigare ikväll när jag insåg att jag har kunnat ha egna saxar i mitt eget hem i några år nu. Helt plötsligt insåg jag att jag har kommit väldigt långt! 

Jag väljer att leva för min egen skull istället för att överleva för alla andras!

Jag trodde inte att jag skulle komma hit någonsin! Även fast det var länge sen jag skadade mig senast och jag är rätt "normal" stabil nu så behövs de här ”aha upplevelserna”!

 
P.S jag satte på mig och knöt mina skosnören själv idag också!
 
Asperger - Asperger syndrom - Bipolär - Dåtid - Minnen - Mitt liv - att minnas - att utvecklas som person - bipolär sjukdom - bipolär sjukdom typ 2 - bipolär typ 2 - dåtiden - nutid - personlig utveckling - utveckling