Glad påsk!

Jag vill börja med att säga Glad påsk till er alla!

 
 
Jag tar det lugnt i påsk, idag va min bror här och vi åt lunch och spelade spel. Resten av min familj är utspridda i landet. Jag valde att stanna kvar i Stockholm  för att få tid att komma iordning ordentligt hemma hos mig. Har fått in alla saker i mitt vitrinskåp, alla glas fick inte plats så ska försöka hitta någon liten vägghylla till böckerna så de sista glasen också får plats. När jag hade blivit klar med min garderob igår började jag gå igenom en papperskasse där ja hade nästan alla mina gardiner så nu håller jag på att tvättar de jag ska ha kvar. En del av gardinerna har jag inte använt på flera år så de behöver verkligen tvättas. Måste även rensa skor, väskor och ett annat skåp där allt som inte har någon speciell plats ligger. Jag har varit hemma hela veckan för att jag har varit hängig och inte riktigt orkat göra saker längre stunder och då kändes det bättre att vara hemma och se till att få ordning här hemma istället för att åka till DV och inte orka göra nåt där men inte orka göra nåt hemma heller.

När jag har haft de här problemen med att gå, hålla balansen, den nedsatta känseln, händerna, motoriken i händerna och sjukdomskänslan i kroppen så har jag mer eller mindre blivit ”tvingad” att bara ta det lugnt hemma och bara vara. Det är något jag alltid har haft väldigt svårt för, att bara vara och ta det lugnt och inte springa iväg och göra en massa saker eller bara sova. Jag har verkligen lärt mig att sitta i mitt hem och ta hand om mitt hem,. Nu vill jag ha fint hemma för min skull! Jag vill fixa med blommor, jag vill få tvätten tvättad regelbundet, diska regelbundet och bara göra det fint. Jag har haft den viljan förut också men dels har jag jätte svårt att komma igång och veta vart jag ska börja men också för att orken inte har funnits. Jag har inte kunnat sortera ordentligt i huvudet och det har gjort mig väldigt trött och jag har behövt sova för att ens orka prata. Men nu är jag stabil psykiskt men även fysiskt och då orkar jag fixa hemma och jag vill få det riktigt fint. Jag tror att det lite handlar om att jag även till ta tillbaka mitt liv! Nu klarar jag av att fysiskt fixa och städa själv och då vill jag göra det. Samma sak med att jag har börjat sminka mig oftare, (läppglans och mascara) för att jag kan

Jag kan använda mina händer själv och då vill jag!
Jag kan gå ute själv och då vill jag!

Ja på något sätt har kanske den här pärsen med att jag blev så utelämnad åt andra människor i allt jag gjorde och ”tvingades” vara hemma på grund av min fysiska hälsa gjort att jag lärt mig att vara i mitt hem och bara vara. Att jag även har klarat det här året utan att skada mig själv är helt otroligt! Jag är helt ärligt imponerad av mig själv för att jag har klarat det här! Min kropp är påväg tillbaka med stormsteg men jag har börjat förstå att jag ändå måste lyssna på min kropp för att orka återhämta mig också. Ska se till boosta D vitamin nu så jag troligtvis slipper den medicinen jag äter nu!

 Jag hade nog önskat att jag hade lärt mig att bara vara på ett annat sätt än fysisk sjukdom!
D vitaminbrist - Familjen - Konst - Livet - Mitt liv - fotokonst - min bror - min fotokonst - mitt hem - städa - städning - Återupptäcka livet - återhämtning

Jag är tacksam över mig själv!

Ibland får jag extrema ”aha upplevelser”, jag skulle byta en glödlampa nyss och insåg att det smartaste var att klippa upp förpackningen. När jag flyttade till mitt första egna hem blev det en snabb lösning som i slutändan blev väldigt bra. Jag var inlagd inom slutenvården på psykiatrin, jag var extremt självdestruktiv och gjorde allt för att ge mig själv extrema skador. Jag hade blivit utredd och fått min asperger diagnos, det var vårdmöte efter vårdmöte. Det var uteslutet att jag skulle klara av att bo i en lägenhet utan tillgång till personal dygnet runt och att bo kvar hemma var inget alternativ, jag var i rätt ålder för att flytta hemifrån. Allt blev enklare den dagen jag fick en diagnos på papper, det var då vi kunde ansöka om LSS boende. Jag och mina föräldrar åkte och tittade på olika gruppboenden och det verkade bli svårt för att det inte fanns många boenden som ”vågade” ta emot mig just på grund av de handlingar jag gjorde mot mig själv. Men sen hittade vi ett ställe, det var en jättefin tvåa, det fanns personal dynget runt och jag fick platsen, vi skrev på kontrakt och hade börjat köpa möbler. Fem dagar innan flytten ringde chefen på det boendet till min mamma och sa upp mitt kontrakt 

Det kommer bli ett misslyckande både för oss och Amanda om hon flyttar hit”. Mitt i allt kaos efter det hittade min LSS handläggare boendet jag bor på idag. Jag minns att jag satt på första mötet med dem och sa att allt som kunde bli ”farligt” för mig skulle vara inlåst, jag minns att jag gjorde allt för att gå dem till mötes så jag fick flytta hit. I flera år hade jag varken porslin eller glas, jag bad dem låsa in väldigt mycket. Idag har jag allt framme som i vilket ”vanligt” hem som helst. Däremot har jag själv valt att inte köpa vissa engångsartiklar för att jag inte vill ”falla dit” igen. Nu har jag till och med hand om mina mediciner själv, fast i små doser. Jag hade hand om mina egna mediciner helt själv senast när jag var 16 år. Även fast jag inte skadar mig längre och inte har gjort det på över 2 år så vill jag försvåra för tankarna att bli verklighet. Jag har sällan de extremt påträngande tankars och tvången om det längre men jag vill inte riskera något. Men åter till det jag egentligen skulle skriva om, jag kände en enorm frihet tidigare ikväll när jag insåg att jag har kunnat ha egna saxar i mitt eget hem i några år nu. Helt plötsligt insåg jag att jag har kommit väldigt långt! 

Jag väljer att leva för min egen skull istället för att överleva för alla andras!

Jag trodde inte att jag skulle komma hit någonsin! Även fast det var länge sen jag skadade mig senast och jag är rätt "normal" stabil nu så behövs de här ”aha upplevelserna”!

 
P.S jag satte på mig och knöt mina skosnören själv idag också!
 
Asperger - Asperger syndrom - Bipolär - Dåtid - Minnen - Mitt liv - att minnas - att utvecklas som person - bipolär sjukdom - bipolär sjukdom typ 2 - bipolär typ 2 - dåtiden - nutid - personlig utveckling - utveckling

Red, red tulips

 

Städat och plockat, vaknade och va rätt pigg imorse. Nu är huvudet helt slut och kroppen känns stel. Men jag lyckades sätta på mig mina skor själv idag och knyta skosnörena själv! Det går verkligen framåt och känner att jag måste tillåta mig själv att bli trött också även fast jag inte gjort så mycket egentligen. Men idag har jag gjort rätt mycket i mitt hem och fått på mig skorna själv för att gå en sväng till Ica. Jag satte på mig ett par av mina Puma skor idag eftersom att det är rätt torrt och ”varmt” ute. Sulorna är mycket tjockare på dem än mina Uggs som jag använt nu i vinter så det var rätt jobbigt att gå. Jag kände att jag var mycket ostadigare än jag varit på länge men det beror säkert på bytet av skorna och att jag redan var rätt trött i kroppen. Men det ger en enorm frihet nu när jag kan få på mig skorna själv! Jag kan gå ut när jag vill eftersom att ingen behöver hjälpa mig att få på mig dem. Jag skar även bröd helt själv igår, det är så underbart att känna att jag har kontrollen i mitt eget liv igen! Jag kan städa mitt eget hem, tvätta mitt eget hår, borsta håret och tänderna, laga min egen mat! 

 
 
Nu är min hjärna extremt trött och samma med kroppen så blir kvar i soffan fram tills jag ska sova ikväll
 
Asperger - Asperger syndrom - Bipolär - D vitaminbrist - Foto - Livet - Mina foton - Staden - Trötthet - bipolär - bipolär sjukdom - bipolär sjukdom typ 2 - foton från staden - framsteg

Triss i vitsippor

När jag var på DV idag började leta adresser och mailadresser till olika föreningar och personer vi kan skicka information om Astroteaterns nya pjäs idag. Blev en del men efter ett tag orkade jag inte fokusera mer, har märkt att efter de senaste två åren blir jag hjärntrött mycket fortare när jag sitter vid en dator. På ett sätt är det kanske bra eftersom att jag satt otroligt mycket vid datorn tidigare men det är samtidigt lite tråkigt att jag inte orkar fokusera på samma sätt som förut. Allt går ändå åt rätt håll, igår klarade jag av att hälla av pastavatten i ett durkslag utan hjälp. Det är fortfarande svårast att få på mig mina vinterskor själv men jag tror att det kommer bli bättre inom några veckor (om inte våren hinner komma före).
 
 
 
Jag hoppas ni har haft en bra dag!
 
 
Livet - dv - händelser i livet