Amanda CL - Life is art

Mathem?

Publicerad 2017-04-16 15:29:33 i Rabble, Tips,

 Innan operationen mådde jag väldigt illa hela tiden, fick inte behålla mat och fick väldigt ont i magen. Ont i magen hade jag också oavsett om jag åt eller inte. Nu efter operationen i början av november så har jag kunnat äta igen utan att må illa eller få ont. Jag är en person som uppskattar vällagad mat och tycker att det är kul att laga mat. När jag har ork tycker jag det är kul att göra så mycket som möjligt från grunden. Förut använde jag sällan recept när jag lagade mat. Efter att ha haft ett par rätter i min reportar i några år så har jag tröttnat på dem och jag vill testa nya saker. Jag har också upptäckt hur praktiskt det är att ha matlådor i frysen till de dagar jag inte orkar ställa mig och laga mat. Så jag har börjat leta i denna djungel av recept för att hitta nya rätter. Det slutar oftast med att jag hittar för många recept och inte kan bestämma mig så jag ändå gör någon av mina gamla maträtter. 

 Jag började fundera på att testa en matkasse för länge sen. Men varken tid eller ork har funnits för att ta tag i att välja och läsa på om olika kassar. Det är en djungel av alla dessa kassar med färdiga recept. När jag såg att Rabble har 400kr rabatt på den ekologiska matkassen från mathem.se, kände jag att det är dags att ta tag i det. Jag tror inte att mina matkostnader skulle gå upp jätte mycket om jag använde en matkasse 1 gång varje eller varann månad. I Mathems ekologiska kasse är det 5 rätter för 4 personer. Det blir rätt mycket mat för enbart mig men om jag skulle frågar något av mina syskon som bor kvar i Stockholm eller Jenny om vi ska dela så får man ändå en del matlådor och har en anledning att träffas för att laga mat tillsammans. Att det är en ekologisk kasse tycker jag är ett plus, det är även svenskt kött. Det verkar som att alla rätter lagas från grunden, extra kul tycker jag! Jag såg att det också går att se veckomenyerna två veckor framåt, jag tycker det blir enklare eftersom att jag kan ha ett hum om jag kommer tycka om maten eller inte.  Recepten kommer med kassen också så det är enkelt att spara dem. 

 
 (Klicka på bilderna eller länkarna för att komma till erbjudadet)
I samarbete med Rabble

 

Vintern är här!

Publicerad 2017-01-04 20:07:32 i Livet, Tips,

Blev så glad när jag vaknade och såg att snön som började komma igår kväll fortfarande låg kvar på marken. Jag tycker om vintern när det är snö och minusgrader ute. Vinter utan snö men ändå minusgrader är helt värdelöst tycker jag.

 
 
Har precis tagit ut en sockerkaka med banan och choklad i från ugnen. Det var länge sen jag gjorde den här, gjorde den hela tiden för några år sen. Första gången följde jag ett recept på banan och choklad muffins. Sen när det blev dags att fylla formarna med smeten blev jag lat och hällde i allt i en sockerkaksform istället. Tycker det är jobbigt och kladda med att få i all smet i formarna, jag tycker att det blir smet överallt förutom i formarna. Nu har jag insett att det går att använda sprits istället för två matskedar. Idag gjorde jag kakan igen.
 

50 g smör
2 st ägg
2 dl strösocker
1,25 dl mjölk
3 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
2 st små bananer
200g Marabou mjölkchoklad 
Smör och ströbröd till formen

1. Sätt ugnen på 175 grader.

 2. Smält smöret i en kastrull.

 3. Vispa ägg och socker i en bunke. Rör ner smör och mjölk.

 4. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan bunke. Vispa ner mjölblandningen i den första bunken.

 5. Häll smeten i en smord och bröad kakform. Sätt in i ugnen och efter 5 minuter strör du över bananen som skivats i centimetertjocka skivor. Toppa med chokladbitarna. Jag tycker om när det är ganska mycket choklad i. Men det är helt och hållet efter smak.

 6. Grädda i cirka 30-35 minuter till. Ta ut, vänta 15 minuter och stjälp upp. Låt svalna.

 
 

Känslan av att sitta fast

Publicerad 2016-12-22 20:21:58 i Livet - Asperger syndrom, Livet - Bipolär sjukdom typ 2, Tips,

Ibland tänker jag mycket på tiden då jag var väldigt sjuk, ibland fastnar vissa händelser och framförallt meningar i huvudet som går på repeat. Antagligen nåt slags av lindrigt tvång tror jag. Förut var det så nästan hela tiden, tankarna gick hela tiden, både saker som jag andra har sagt under åren och hur jag skulle kunnat ändra det om jag sagt något annorlunda. Men jag hade även väldigt mycket ”dumma tankar” som jag kallar dem, tankar och bilder som fastnat i huvudet. Det hjälpte inte att prata eller skriva om dem, de bara fortsatte det enda som egentligen hjälpte var att göra handlingen som tankarna handlade om. Jag fick olika tips om hur jag skulle hantera dem, saker som hade hjälpt andra i samma situation. 

Tänkte dela mig av ett par få tips jag fick:

 

  • Skjuta upp, sätta en ”tid”, i fem minuter gör jag det. Efter de första fem minuterna sätta upp en ny tid.
  • Sysselsätta mig med att för min del, fota, titta på TV, sitta vid datorn eller virka
  • Ignorera, försöka att inte lyssna på tankarna
  • Ta min vid behovs medicin

Mina strategier:

 

  • Sitta vid datorn och prata med vänner
  • Sova
  • Ifrågasätta mina tankar och ställa motfrågor

 

Sova och sitta vid datorn är något jag har använt mig av i flera år. Att sova varje gång jag fick tankar var inte helt optimalt i längden, det går ju inte att sova dygnet runt som krävdes i perioder.

Prata med vänner fungerade väldigt bra i perioder då tankarna inte var för påträngande. Eftersom att jag kände att jag drog in mina vänner i mina handlingar om jag ljög och sa att jag skulle duscha, gå på toaletten eller liknande för att de inte skulle bli oroliga om jag var borta ett tag så funkade den strategin väldigt bra.

Men den strategin som har fungerat allra bäst var när jag började ifrågasätta och säga emot mina tankar. När jag ”frågade” mina tankar om varför jag skulle ”lyda” dem kom det egentligen aldrig något bra svar på det. Jag brukar också säga emot mina tankar väldigt bestämt högt (när jag är ensam).

I perioder har det känts som att tankarna har pratat med mig, som en röst i mitt huvud som jag var tvungen att följa. Det kändes som att jag fysiskt skulle gå sönder om jag inte följde dem. Det var som att tankarna ”beordrade" mig och de var extremt påträngande.

Den sista strategin har verkligen hjälpt mig. Och som min kontaktperson inom psykiatrin sa, man hittar tillslut det som är bäst för en själv, allt funkar inte för alla.

Svaren från frågestunden kommer snart!

 

Om

Min profilbild

Amanda CL

En 29 åring vars liv handlar om teater, foto och skrivande. Kontakta mig på: amandacarlberg@hotmail.com

Follow Life is art

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Annons

Prenumerera och dela