Amanda CL

Ibland får jag extrema ”aha upplevelser”, jag skulle byta en glödlampa nyss och insåg att det smartaste var att klippa upp förpackningen. När jag flyttade till mitt första egna hem blev det en snabb lösning som i slutändan blev väldigt bra. Jag var inlagd inom slutenvården på psykiatrin, jag var extremt självdestruktiv och gjorde allt för att ge mig själv extrema skador. Jag hade blivit utredd och fått min asperger diagnos, det var vårdmöte efter vårdmöte. Det var uteslutet att jag skulle klara av att bo i en lägenhet utan tillgång till personal dygnet runt och att bo kvar hemma var inget alternativ, jag var i rätt ålder för att flytta hemifrån. Allt blev enklare den dagen jag fick en diagnos på papper, det var då vi kunde ansöka om LSS boende. Jag och mina föräldrar åkte och tittade på olika gruppboenden och det verkade bli svårt för att det inte fanns många boenden som ”vågade” ta emot mig just på grund av de handlingar jag gjorde mot mig själv. Men sen hittade vi ett ställe, det var en jättefin tvåa, det fanns personal dynget runt och jag fick platsen, vi skrev på kontrakt och hade börjat köpa möbler. Fem dagar innan flytten ringde chefen på det boendet till min mamma och sa upp mitt kontrakt 

”Det kommer bli ett misslyckande både för oss och Amanda om hon flyttar hit”. Mitt i allt kaos efter det hittade min LSS handläggare boendet jag bor på idag. Jag minns att jag satt på första mötet med dem och sa att allt som kunde bli ”farligt” för mig skulle vara inlåst, jag minns att jag gjorde allt för att gå dem till mötes så jag fick flytta hit. I flera år hade jag varken porslin eller glas, jag bad dem låsa in väldigt mycket. Idag har jag allt framme som i vilket ”vanligt” hem som helst. Däremot har jag själv valt att inte köpa vissa engångsartiklar för att jag inte vill ”falla dit” igen. Nu har jag till och med hand om mina mediciner själv, fast i små doser. Jag hade hand om mina egna mediciner helt själv senast när jag var 16 år. Även fast jag inte skadar mig längre och inte har gjort det på över 2 år så vill jag försvåra för tankarna att bli verklighet. Jag har sällan de extremt påträngande tankars och tvången om det längre men jag vill inte riskera något. Men åter till det jag egentligen skulle skriva om, jag kände en enorm frihet tidigare ikväll när jag insåg att jag har kunnat ha egna saxar i mitt eget hem i några år nu. Helt plötsligt insåg jag att jag har kommit väldigt långt! 

Jag väljer att leva för min egen skull istället för att överleva för alla andras!

Jag trodde inte att jag skulle komma hit någonsin! Även fast det var länge sen jag skadade mig senast och jag är rätt "normal" stabil nu så behövs de här ”aha upplevelserna”!